”I svenskan finns inte moderskapet som verb. Mamma är något man blir. Inte något man gör.”
Vi får hålla till godo med sköta, uppfostra, ansvara. Ordet mödra saknas i språket men sannerligen inte samtalet om det, varken i vardagen eller kulturen. Naturliga beteenden är ytterligare en roman på temat och det är egentligen allt jag har att säga om det. Jag är inte lockad att skriva eller tänka vidare kring den. Nu när den är klar känns det som att allt är sagt. Förutom att det är en alldeles underbar roman. Golnaz Hashemzadeh Bondes prosa förför mig.
”Lily visste hur man gjorde för att bidra till lättsamheten. Ett naket öga kunde inte skilja hennes trevlighet från Louises. Det var omöjligt att avgöra vem som använde den som verktyg och vem som föll in i den oreflekterat. Vem som höll sig till banaliteter för att den inte hade något att säga och vem som höll sig till ytan för att inte sjunka i mörker.”
In media res drar berättelsen igång med att Lilys son Jack förlöses med snitt. Pappa Markus finns bredvid, stabil och redo. För Lily däremot är detta att bli mamma som att falla fritt. Där hennes erfarenheter av mödrande borde finns är det ett svart hål.
Vartannat kapitel handlar om Lily som nybliven mamma, vartannat om Lily som solidariskt barn till en ensamstående dubbelarbetande bipolär (?) mamma. Fakta: det finns mödrar som (helt naturligt) stöter bort sina barn, exempelvis romanens katt Majsan. Fråga: Går det att ersätta ett förflutet med en framtid? Kan man ge mer än man själv fått?
”Kanske såg han något i henne som var osynligt för henne själv. Kanske hade han förstått något som gått henne förbi. Kanske kunde det vara på hans sätt. Kanske kunde hon flytta in i hans livsbana, rymma från sin.”
En människomoder och hennes mödrande är förmodligen utsatt för större förväntningar och noggrannare granskning än något annat i vårt samhälle. Det är bra (även om det tyvärr också leder till överkompenserande och utarbetade mödrar) eftersom det är den viktigaste uppgiften en människa kan ha. Dock bör rollen givetvis axlas av fler än den biologiska modern!!
Det krävs en hel by för att mödra ett barn!
Jag älskade Hashemzadeh Bondes förra bok och jag älskar den här trots redundans. Jag önskar mig lite mindre extrema karaktärer i fortsättningen som jag hoppas ska handla om Jacks uppväxt och att han blir pappa.
P.s. Hon har medvetet utelämnat etnicitet- och flyktingaspekten, gissa varför! D.s
Senaste kommentarer