De tar allt ifrån mig av Linda Jones

Nej nej, det här var inte för mig. Precis som Björnjägarens döttrar är det här en manschauvinistisk bok skriven av en kvinna om råbarkade kvinnor som jagar, skjuter och svär. Augustprisets jury tycks ha en fäbless för den kombinationen. Tänk dig en korsning av filmerna Jägarna och Modig så landar du nära ungdomsromanen De tar allt ifrån mig.

”Stålnacke bresar så mycket att männen bredvid får lägga benen i kors för att få plats. Hon berättar att hon sköt ihjäl två av sina hundar förra veckan. Den ena var för fet, den andra kunde knappt hitta sin egen svans.”

Linda är det femtonåriga jaget som älskar att jaga och som skjuter bäst, (som i en saga). Men hon tycker det är för magstarkt att använda orden ”döda djur”, (det stämmer dock inte med hennes jargong i övrigt). Hon tänker mycket på att hennes bröst är för små, (jag anar en insinuation av myten ”alla tjejer vill ha stora bröst”). Lindas mamma är byns kvinnliga jaktledare och matriark, hon snusar förstås och har en maska på strumpbyxorna. Hon har ”alltid varit den starkaste i byn” fram till att ”farsan” lämnade henne, (för kategoriskt, man kan ju vara stark på många sätt). En av de kvinnliga jägarna heter Stålhnacke, hon inleder alla utsagor med ”vi karlar..” (för överdrivet). Frej, den nya killen i klassen, vegan, jesusfigur osv är den som ser att Fridas barndomsvän och bästis Emmy är ledsen, han ber Frida ringa henne, (ingen högstadiekille har väl tankar på sånt, för orealistiskt). Fitta är en svordom och livmoderhalscancer heter ”tjejcancer”. Länsstyrelsen, politiker och försäkringskassan är fienden. Suck.

Jag uppskattar temat om den utarmade glesbygden där skolor, äldreboende, sjukhus läggs ner och där tilltron till polis och rättsväsende är låg. Norr är negativt konnoterat till och med bland de som bor kvar. Norr om byn bor ”patrasket”, Frej och hans utförsäkrade pappa bland andra. Jag gillar också att se hur det hjärtliga kan samexistera med hårda ord. Och så gillar jag slutet.

Men. Den är för kategorisk, överdriven, förutsägbar och orealistisk (och då menar jag inte att det beror på det märkliga djuret Korsningen). Mest av allt är den för grabbig för min smak.