Mardrömmen av Kenzaburo Oe

Fingerad, förmörkad författarerfarenhet, famost framförd. Fri från försköningar, feelbad. Febrig, frivol fabel fokaliserar falsk, fåvitsk, feg Fågel. Fruktar faderskap, frun föder ful frukt, funktionsnedsatt foster. Fågel flippar, flyr. Får fallosproblem, fröångest, femininitetsskräck, föranleder flöjtsolo. Full Fågel fuckar föregående flickvän, frossar, frustar. Förargelseväckande fyllsjuk. Faller! Fasa! Filosoferar, förtretande feltänk, förgörande felsteg. Faktum: Folie á deux. Försök fäkta för fan, frigör förnuft, föredra familjen!

Vilket språk! Genren är grotesk realism och här flyter orden fram på vågor av whisky och vomering. Den måleriska prosan kastar mig in i sinnesrörelse där orden ögonblickligen förbyts i en känsla. När han beskriver huvudpersonen Fågels kräkningar får jag varmt saliv i munnen. Kenzaburo Oes språk är högt stående, sublimt och öppet för tolkning men samtidigt enkelt och lättillgängligt. Mardrömmen är en helhetsupplevelse.

Exempel på charmigt tugg:

”den dröm som skimrade högt på hans tankars himmel”
”den plockade sparv till lem han sett en skymt av i morse då han klädde sig”
”sömnens vallmo höll på att dränka honom i våg efter våg”
”Vad söker du? Du liknar en björn som jagar en krabba”
”ljus starkt som ättika”
”Fågel dränktes i sin fruktans fostervatten”
”alla psykologiska trick föll i smulor som mördeg”

Oe fick Nobelpris 1994. Det här är hans genombrottsroman från 1964. Den bygger delvis på hans egen erfarenhet av att få en hjärnskadad son (sonen var med på Nobelfesten), vilket gör den till ett slående exempel på hur litteratur alltid är större än det biografiska. Här undersöker han modigt det skamliga i att döda barn samt manlig problematik och sexualitet (otrohet, våldtäkt, impotens). Läsaren måste uthärda misogyni och inte döma för snabbt, Fågel är en protagonist som bjuder motstånd, minst sagt. Det skaver ordentligt och är i gränslandet. Läsare som älskar Nabokovs Lolita kommer älska den här. Läsare som uppskattar genial prosa kommer också att älska den här.

”Men det tycks vara så att verkligheten tvingar en att leva anständigt om man lever i verklighetens värld.”

Hans smeknamn är Fågel, han flyger högt över verkligheten, men han vill vara ett lejon och gå med rejäla steg på marken. Drömmarna hans handlar om att äventyrsresa i Afrika. Han är språkläraren som håller läseboken och kritasken framför bröstet som till självförsvar mot eleverna. Medan hans hustru plågas i födslovärkar fantiserar han om att supa sig full. Han är en mycket rädd liten man som tar sig genom livet med hjälp av flykt och självbedrägeri.

”Vad fanns det inom honom själv som han var så förtvivlat angelägen om att försvara? Svaret var fasaväckande – ingenting! noll!”

Fågel är sårbar och har trauma i bagaget, men han är sannerligen inte ensam om sina rädslor för döden, att inte duga, att inte vara manlig nog, att inte uträtta något. Han är som många andra män i kulturen rädd för att binda sig. Barnet kan tolkas som en falang av honom själv, Fågel behandlar sitt barn som han vill behandla sig själv. Oe tycks mena att rädslan är en del av manlighetens trop och förnekandet gör att den tar sig uttryck som skräck för det kvinnliga könsorganet, kvinnohat och våldtäktsfantasier. Rädda män har behov av att förnedra kvinnor. Den enda kvinnan som är aktiv i den här berättelsen är Fågels gamla flickvän, Hikimo. Hon har sorg men, snäll och smart, blir utnyttjad. Oes budskap lyser klart humanistiskt, pacifistiskt och feministiskt i mina ögon. Hikimo säger saker som:

”Alltid när jag upplever någonting skrämmande tänker jag på hur mycket värre det skulle vara om det var jag som skrämde någon annan, det ger mig psykisk kompensation. Tror du att du någonsin har skrämt någon annan lika mycket som det värsta du själv blivit skrämd?”

Det här är en varnande berättelse om självbedrägeriets gift, öppna icke dess flakong. Det är inte bättre att fly än illa fäkta! Även om du saknar värja, florett och sabel. Vi måste alla ta oss genom våra känslors labyrint och för att kunna göra det behöver vi gå med öppna ögon och passera förnuftets mörka hörn. Lycka till!