Mamma fuckar upp av Elisabet Omsén & Charlie Rosales

Rolig titel som, om jag ger mig tillåtelse att kokettera, ibland kan kännas som storyn of a mothers life lite grand. (Att frågan inte gäller OM vi pajar våra barn utan HUR.) Men det finns ingen som helst anledning att skratta i det här fallet. Mamma fuckar upp är ett litet seriealbum om Petter och Sahar vars mamma Maja sitter i fängelse för narkotikabrott. På baksidan blir vi informerade om att ungefär 30 000 barn i Sverige lever med en frihetsberövad förälder. Missbruk är ett helvete och missbrukande föräldrar är dubbel sorg. Boken är baserad på ungdomars berättelser.

Litteratur har många funktioner. Identifikation, hitta nya perspektiv, väcka eftertanke och diskussion vilket kan leda till nya synvinklar, öka förståelsen för andra människors erfarenheter och livsvillkor – kort och gott personlig utveckling. Vinster jag kan tänka mig att den här boken kan bidra till tack vare text och bild.

I Mamma fuckar upp är barnens perspektiv i fokus. Om att vara familjehemsplacerad och att inte kunna varken lita på eller luta sig mot sina föräldrar. Vi får ta del av Petters ångest som handlar om att leva upp till skolans krav, att inte passa in, hitta någon slags identitet och oron inför om han ska bli som sin mamma.

Det här är en fin parhäst till Istället för en pappa, som jag skrivit om tidigare. Den är också ett väldigt konkret svar på gårdagens inlägg, om dåliga mammor.

Lämna ett svar