Oj! Vad KUL det här var! Det här är en burlesk uppväxtskildring med kvinnligt subjekt, en mycket välbehövlig skröna att amuseras av efter att ha marinerats i Prousts navelskåderi, Knausgårds ego och Fridegårds misogyni. Maunsbach bjuder upp till dans i Bellmans backanala tradition men nu är det bonniga tjejer som står för rackartygen. Här finns mycket (för en åttiotalist som växt upp på Gotland) att känna igen sig i.
Vår protagonist är självaste Freja Morgonstjerne (författarens alter ego kan tänkas), och som jag älskar henne. Hon föddes 1990, växte upp i Höör (granne med Hörby med domännamnet horby.se) som ett fult barn. Tjock och nyfiken, längtade hon efter en ”riktig karl” redan som tioåring. Hon och hennes kompisar – råa men hjärtliga – moonade för grannarna, blev utsatta för bröstmjölksattack av en storasyster, ringde heta linjen, gick på sexleksaksparty och drack sprit tillsammans. Alltid tillsammans. Freja går senare på skrivarskola och publicerar böcker som ger henne epitetet ”knullförfattare”. Nu är hon trettio och håller på med en pastisch på hennes pappas favoritbok Bombi Bitt och jag; en slags självbiografi, humoristiskt skriven av Fritiof Nilsson Piraten som utspelar sig i Skåne ett sekel innan Frejas vuxenblivande. Men hon har kört fast. Hon bestämmer sig för ett hemvändarbesök till krogen Lucky Lada i Höör för att få inspiration. Kan hon få med sig de gamla vännerna tro?
Det här är Maria Maunsbach tredje roman – minst lika bra, kanske till och med bättre än de två tidigare. Hon skriver med skärpa, humor och självdistans på ett briljant sätt. Feministiskt och modernt, sexigt och utlevande, utan att förenkla eller skriva läsaren på näsan. Och utan ängslighet! Det är en svår konst att skriva roligt, behärskad av få. Jag vill utnämna Maunsbach till den skånska skrönans mästare. Att lyssna på ljudboken som hon själv läst in gör det än bättre.
Det är faktiskt helt fantastiskt att få läsa om en klitoris som beskrivs som aggressiv, ett gäng på tre tjejer som inte håller på med utfrysning, en mamma som får ta stor plats med sina underhållande berättelser och en pappa som på grund av sin frånvaro också, rättvist nog, är frånvarande i texten. Sökandet efter kärlek och en heterosexuell relation slipper vi också, här är det vänskapen som framkallar känslor av salighet. Det finns förstås också ett allvar i nedersta lagret av denna underbara berättelse som rör misogyni, rasism, utanförskap, fattigdom, missbruk, psykisk sjukdom och sexuellt våld. Och lärdom om hur man kan tackla allvaret.
”Det är så mamma lärt mig bearbeta allt jobbigt, att skratta åt eländet. Att göra historier av det. Låta historierna gå igen, berättas och skrattas åt tills de inte längre känns mörka. Tills det som hänt bara är en händelse i raden av andra händelser. En del av livet och vår gemensamma historia.”
Senaste kommentarer