”Tiden går, Ida står”
Så skulle man kunna förkorta den dystra romanen om danska Ida, målaren Vilhelm Hammershøis (1864-1916) unga musa. Men Jesper Wung-Sungs fantastiska romanidé är att låta läsaren möta människan Ida. Hon får prata, skämta, tänka och röra sig som vore hon en levande och komplex person – vilket hon ju varit. Författaren är lojal med Ida när han låter oss ta del av hennes inre och yttre liv, i äktenskapet och i förhållande till mor och svärmor. De två mödrarna är som från helvetet och har möjligen del i Idas svaga självkänsla. Ida är rädd att likt sin mor utveckla psykisk sjukdom och det har hon gott om tid att fundera kring när hon timme efter timme står modell för sin man som på sin höjd behagar muttra något som svar på hennes spörsmål. Besviken blir jag dock när berättelsen om Ida tar slut väldigt snabbt efter att Vilhelm dör, trots att hon levde i ytterligare tre decennier.
Kvinna sedd bakifrån är inte en bok om människan Ida alltså, utan om Ida i äktenskap med en konstnär vars tavlor idag kostar multum. Jag skulle absolut inte kalla den för en kärleksroman. Wung-Sung menar att Ida – konstigt nog – är kär i Vilhelm trots att han knappt alls bjuder på sig själv. Vad är hon kär i, undrar jag. Han är kär i sin lägenhet och lever för sin konst. Trovärdigheten är hög avseende att hon vill vara en god hustru och det är väl kanske trevligt att läsa om en ”snäll kille” som inte medvetet trycker ner sim fru. Ida har dock så tråkigt att hon håller på att bli galen, det är väl inte tecken på stor kärlek direkt. Makarna är vänner och har ett stabilt äktenskap som överlever för att tiden är sådan att kvinnor inte förväntas ställa några krav. Dessutom kommer Ida från ett förhållandevis enkelt hem och har inget att gå tillbaka till.
Jag instämmer däremot i att det här är en psykologisk skildring. Ida brottas med självtvivel samtidigt som hon nog någonstans känner att hon står ut med alltför mycket. Detta gestaltas via sagan om flickan som offrar kroppsdelar för den grönhåriga broderns skull. Jag uppskattar att Wung-Sung nästan helt undviker effektsökeri och låter skildringen vara återhållsam och stillsam. Det är fint att författaren låter Ida vara både rolig och envis och att hon ryter ifrån emellanåt, men jag tycker ändå att hon är väl skör och skuldtyngd. Boken är dessutom alltför lång för min smak.
”Förlåt, vad sa du? frågar han.
– Pausen. Du sa. Det måste vara dags.
Ännu en väntan på svar från den andra kontinenten. Ida ser rynkorna i hans panna och de spetsiga läpparna framför sig på den nakna väggen. Hon känner trycket över ögonbrynen. När det äntligen kommer en dag då hon inte har migrän är det som om någon har lyft en tung järnhjälm från henne huvud.
Om en stund Ida, svarar Vilhelm, bara tio minuter till.
Tio minuter är närmare en timme i den värld som Vilhelm målar och som Ida står modell i. Det är som att vara i en bur.”
Kvinna sedd bakifrån handlar delvis om vad den passiva rollen som objekt innebär, men jag saknar fördjupning i den frågan. Ida måste i timmar stå stilla och vänta, stå ut med smärtan i rygg och fötter, när Wilhelm målar. Hennes yttre betraktas och som en möbel ställs hon i position, hon omvandlas till en vara på duk att sälja, åskåda och bedöma. Snacka om att vara utsatt för den manliga blicken. Vilhelm har inte bara de vanliga patriarkala fördelarna med pengarna, åldern, yrket med mera, det är även i Vilhelms makt hur hans unga hustru ska framstå. När hon pratar lyssnar han sällan, när hon frågar honom något svarar han med fördröjning. Han tittar på henne men ser henne inte. Som om hon inte finns på riktigt, bara på målarduken.
Senaste kommentarer