Jag är nog inte den julpys/mys/rystyp som Winterson riktar sig till med sina magiska historier och nostalgiska recept. Men precis som uppesittarkvällen – TACK OCH LOV – nu finns i tes (Lotta Engbergs) och ljuvaste antites (Christopher Garplinds) känner jag mig nödgad att ta mig an den här julporren med prosaisk ansats.
Som titeln utfäster delger författaren fiktiva sagor varvat med julrecept kopplade till personliga anekdoter. Vi som läst Jeanette Winterson tidigare känner igen nyckelbegreppen; religiösa dogmer, homosexualitet, utanförskap och föräldralöshet. De här berättelserna är dock glättigare än allt annat jag läst av henne, här råder mer eller mindre klichéartad julstämning, inklusive spöken, en levande snöperson, en julhatare med mera. Det är en gnutta klokt, sorgligt och berörande men mer barnsligt och sentimentalt.
Vi vet ju att det finns folk som är ensamma på julen och att barn far illa under denna kommersiella högtid. Jag tycker att Winterson slår in öppna dörrar och att när hon låter det goda segra är det på bekostnad av realismen. Julhataren får en gran, den ensamme hittar en partner och den elaka straffas.
”Julen handlar om gemenskap, samarbete och firande. Om man gör julen till det den ska vara kan den bli ett motgift mot den jag-först-mentalitet som har omklassificerat kapitalismen som nyliberalism. Shoppingcentret är inte vårt rätta hem och det är inte heller ett offentligt rum trots att gallerians falskt välkomnande miljö för många är den enda offentliga plats som finns kvar förutom gatorna..”
Men här finns också intressanta fakta om julen. Den inspirerar mig till att sammanställa ett julquiz till familjen. Vad symboliserar egentligen vinterträdet? (Överlevnad.) Från vilket land kommer traditionen med julgran? (Tyskland.) Varför är julens färg röd? (Reklam för Coca-cola.)
Ganska god fortsättning!
Senaste kommentarer