Inlandet av Elin Willows

Elin Willows debut handlar om en ung kvinna som lämnar storstaden och flyttar till en liten ort högt upp i norr. Hon var tillsammans med en kille som kommer därifrån men det tar slut mellan dem redan innan flytten. Mellan ”platsen” som den kommer att kallas, och bokens subjekt pågår en typ av invasiv relation som är intressant.

Jag lyssnade på boken som är uppläst av författaren själv och det var kanske inte helt lyckat (borde ha lästs av Iris Smeds). Willows strama prosa, lika kall och karg som miljön den utspelar sig i, tilltalar mig. Jag älskar hur hon valt orden med omsorg, inte ett enda för mycket. Många korta kapitel gör det här till en lättläst men inte lättviktig historia.

”Jag har gjort mitt val och nu lever jag med det tills nästa val. Och något sådant är jag inte redo för just nu.”

Vi vet inte vad huvudpersonen heter och vi vet inte vad (om) hon vill. Vi får veta mycket lite om henne men vi märker att hon är väldigt passiv. Här finns gott om luckor för läsaren att själv fylla. Det är med hjälp av gestaltning och med fokus på vardagens göranden och låtandet som texten spinner på i sakta mak. I diegesen finns ändå en liten rörelse, ibland knappt skönjbar, men dock. Tack vare författarens stilistiska briljans håller jag mig alert, jag väntar på något. Precis som huvudkaraktären gör, och som kanske är vad en ung människas liv handlar om…

”Att tillbringa så mycket tid ensam borde innebära att jag lär mig allt om mig själv. Men det är tvärtom. För dag ut och dag in upplever jag samma situationer som får mig att reagera på samma sätt. Men jag lär mig inget nytt.”

Inlandet är något så underbart som en svensk variant av favoriten Ett år av vila och avkoppling. En motvikt till samtidens bedrövliga narrativ om carpe diem/hitta dig själv/identitetssökande/ständig utveckling/leva sin dröm som bygger på idén att alla har en stark drivkraft och målfokus. Jag som växte upp före tiden då alla människors liv ser att att vara en ständig fest (före sociala medier), minns villrådigheten. Hur ska egentligen en ung människa veta vad hon ska ta sig till i livet och kunna välja: plugga, influera, resa, jobba, flytta, bilda familj eller gud vet vad?

Som en antites till den duktiga flickan finns Inlandets huvudkaraktär till tröst och lindring. Boken har blivit film också, den ska jag se. Och definitivt läsa mer av Elin Willows.

Kommentera