I Hunden är det just en liten grå en, som skildras inifrån. Som valp kommer den bort från sin mamma och sitt hem, och tvingas leva ensam i naturen. Det är svårt för en hund, som ju faktiskt är människans bästa vän. Den är mycket välskriven och poetisk med fantastiska naturbeskrivningar av den norrländska kalla skogen. Ganska fint och berörande faktiskt.
Tyvärr bleknar den lite jämfört med Jon Fosses Hundmanuskripten, som i och för sig var helt annorlunda i sin antropomorfa stil. Ekman låter hunden vara just hund. Jag tror inte det finns så mycket att fundera på eller analysera här, utan bara njuta av Ekmans vackra språk. En långsam bok att koppla av till.
Senaste kommentarer