Underskottet av Daniel Sjölin

Underskottet utspelar sig i ett överskott av obegripligheter. Klart är att året är 2122 och att Åkesson har blivit staty, det äts mårdhundsfilé och superbroccoli, sorgtömningssopor är en grej och valutan heter ekoyen. Det är en helt ny värd Daniel Sjölin placerar oss i. Både trolig och otrolig med tanke på hur vi behandlar varandra, djur och natur med NPM som ledord. Västerbotten är obeboelig efter brand i kärnenergihärd. Flertalet pandemier på grund av antibiotikaresistens har passerat och många djurarter har dött ut. Där Sten Sture stred blev det Obs! sen Coop Forum, sen lekcentrum, holomäkleri och Folkkirurgens showroom sen tillfälligt rysslogement.

I början vill jag hela tiden bara ge upp. Berättaren är en artificiell intelligens och hans hittepåspråk kräver en välvillig och intresserad läsare. Men efter 100 sidor börjar det klarna och när berättarperspektivet sen skiftar börjar jag inse att det är en intelligent och innovativ historia Sjölin fått ihop. Bara det att den inte alls är i min smak.

Det råder underskott på mycket i den här dystopin; mat, empati, humanism, bokstaven a, mening, hopp och framtidstro och barn. Ett specifikt barn som dog i livmodern.

Vad som däremot finns här är sorg, lekfullhet och satirisk samhällskritik levererad med glimten i ögat. Men tyvärr får jag aldrig ögonkontakt med Sjölin.