Här är min hand (#4) av Jan Fridegård

I den fjärde berättelsen om Jan Fridegårds alter ego handlar det om hans begynnande författarskap. Statarsonen Lars Hård är en fattig krake som vallat kor istället för att gå i skolan och han vet inte just vad han ska ta sig till. Han tycker synd om sig själv och har ett uppfriskande självkritiskt och negativt synsätt som jag saknar i modern litteratur.

”Eller som mor min sa ett par gånger: En tom säck kan inte stå. Jag blev arg då men vad var jag annat än en tom säck?”

Nu är hans mamma död. Av sin snälla pappa får han låna en gammal kostym som han tar på sig och åker in till stan. Där lyckas han efter många refuseringar få en diktsamling utgiven och recenserad i tidningen. Lars blir ursinnig av den negativa kritik boken får och han planerar att söka upp anmälaren och slå honom i huvudet.

Lars börjar allt mer likna en författare med egna fjädrar, men fattigdomen består alltjämt. Och det är just beskrivningen av vad det gör med en människa att vara fattig med det underlägsen som är den stora vinningen här. Jag är enormt förtjust i Fridegårds humanistiska människosyn och begåvade språk. Den som ljuger och stjäl gör det på rimliga grunder menar Lars. Jag älskar det gamla hederliga klassperspektiv som visserligen utelämnar individuella skillnader men som å andra sidan är väldigt tydligt och engagerande. Lars går också till försvar för kvinnorna mot Strindbergs raljanta ton. Han tänker mycket kring människan per se, hur hon ofta är god i ensamhet men blir farlig i flock.

”Mina kritiker hade kallat sånt här att röra i smuts och dy. Och en hade undrat om inte Lars Hård borde uppsöka en sinnesläkare. De tänkte inte på att jag måste beskriva utsikten från nedersta pinnen på stegen eftersom jag stod på den. Och inte ville komma högre i yttre mening, förrän de många var med mig. Det kunde nog ingen doktor hjälpa.”

Här är min hand handlar om mottagandet som de tre första böckerna om Lars Hård fick vilket inte var gott. Fridegård spred skräck och fasa i de finlitterära rummen vilket är anmärkningsvärt eftersom han hyllats stort av eftervärlden.

Jag älskar det här och vill nu läsa allt av Fridegård.