Dikter av Teresa Colom

Jag läser mig jorden runt och mitt första delmål är att läsa minst en författare från alla 45 länder i Europa. Högst upp på listan med olästa länder är Andorra. Jag hittar inget verk som översatts till svenska, men jag hittar poeten Teresa Colom (född 1973). Hon skriver dikter på katalanska som finns upplästa och översatta till engelska, här.

Jag läser att Coloms stil jämförs med Tim Burtons och bröderna Grimms. De tio dikter jag läser av henne tolkar jag som klassmedvetna, feministiska och existentiella. De handlar om sanning, kvinnliga normer och mamma. Mamma som köpte ett uppslagsverk på avbetalning fast hon var helt ointresserad av att läsa. Mammans kärlek framkom via hushållsarbetet och hennes tankar på döden har gått vidare till dottern.

Jag fastnar för en som heter Rosor och som handlar om en rosförsäljare från Pakistan som inte får komma in på en restaurang. Han går in på en bar istället där människorna är mjukare på grund av berusning. Där lyckas han sälja sex slokande ”tiggarrosor som böjer sig för alla önskemål” (min översättning). Efter stängning sitter han i månens sken på gatan, ”månen har heller inga mynt”. Morgonen kommer och han hoppas på att höra fotsteg från någon som är beredd att öppna plånboken för honom och hans rosor, ”innan de dör utan att ha känt att de var blommor”.