De andra av Toni Morrison

Ras är en genetisk fantasi, en föreställning, inte ett faktum. Ras är en följd av makt. Rasismen möjliggör rasbegreppet. Utan rasism skulle inte begreppet ras finnas. Rasism kommer före ras.

Toni Morrison har med sin icke-koloristiska litteratur om svarta tagit världen – och mig – med storm. Hennes böcker ökar läsarens medvetenhet kring rasism i och med det att hon undviker att skriva ut hudfärg vilket leder till att läsaren letar ledtrådar (jag har gjort det, erkänner). Precis som när vi möter en person svår att könsbestämma tycks det låsa sig om vi inte vet vilken hudfärg en person har. Morrisons ambition är att förgöra färgfetischen.

Den här boken består av sex avsnitt om rasifiering, slaveri och andrafiering kopplat till samhälle, politik och litteratur. Texterna är del av den serie föreläsningar som Morrisson hållit på temat ”tillhörighetens litteratur”. Hon besitter givetvis gedigna kunskaper inom ämnet, men här tycker jag bitvis hon slår in öppna dörrar. Det är varken en nyhet eller skräll att Harriet Beecher Stowe (Onkel Toms stuga), Faulkner och Hemingway har rasistiska undertoner i sina böcker. Däremot tycker jag mycket om när hon förklarar idéerna bakom sina egna verk. Tyvärr har jag inte läst alla (än). Min rekommendation blir därför läs trilogin som börjar med Älskade, Paradis och De blåaste ögonen och sen den här.

Tack Forum!

Lämna ett svar