Vi är i en liten sorglig håla i Mexiko – förstörd av karteller och oljebolag – befolkad med ursinniga människor som lever i smuts och misär. Deras liv präglas av fattigdom, vidskeplighet, hetta, missbruk, hat, våld och övergrepp. Männen har det fruktansvärt, homosexualitet är mer föraktat än mord. Kvinnorna ännu sämre och allra mest utsatta är barnen.
Romanen är centrerad runt Häxan. Hon hjälpte till med illegala aborter, bjöd på knark, lånade ut pengar, men nu hittar man hennes ruttnande lik i floden.
Berättaren fokaliserar de mångsidiga huvudpersonerna en efter en, tätt inpå, och förmedlar en brutal verklighet som läsaren inte kan värja sig mot. Romanen pulserar från början till slut av en ihållande smärta. Som en orkan vräker den sig fram med våldsamhet och utan nåd. Texten är tät och väller över läsaren. Långa meningar som inte tillåter paus för varken andning eller avbrott utgör tillsammans en väldigt fin komposition. Språket är grovt och nästan outhärdligt explicit, som ett litterärt vredesutbrott.
Den som uppskattade En bön för de stulna och Obehaget om kvällarna gillar nog också den här. Känsliga läsare varnas.
Jag slarvar ofta med att lyfta fram översättarna men här kan det inte nog betonas. Hanna Nordenhök är inte bara en skicklig författare utan dito översättare.
Senaste kommentarer