Men hallå Hanna Nordenhök, vad glad jag är att jag hittade ditt författarskap! En stilist av rang, mycket vackert språk.
Caesaria handlar om ett barns utsatthet. Barns otroliga förmåga att anpassa sig efter rådande miljö. Caesaria lever bland vuxna på en gård. Hon saknar föräldrar. Doktorn utgör navet i narrativet, men är en huvudperson som håller sig på avstånd. Honom ser vi genom barnets blick. Via hans texter som han dikterar till flickan får vi en förståelse för vad han håller på med. Han är gynekolog som experimenterar sig fram. Det är riktigt ruggigt.
Här har vi den klassiska beskrivningen av kvinnans kropp som skrämmande, onaturlig, sjuklig vilket mycket väl speglar synen som kunde höra till 1800-talet. Sexualiteten dold men ändå hela tiden närvarande.
Nu ska jag genast skriva upp Asparna på min att-läsa-lista.
Senaste kommentarer