Middlemarch (#2) av Mary Ann Evans [George Eliot]

”Jag gillar att rida i terräng och leva som andra män lever. Jag menar inte att jag för den skull skulle vilja bli en dålig människa…”

Med fantastisk språkglädje, vitalitet och precision tecknar Mary Ann Evans livets gilla gång i den fiktiva landsortsstaden Middlemarch. Författaren förmedlar en härligt ironisk inställning till de viktorianska normerna i en annars realistisk folklivsskildring befolkad med åtskilliga medel- och överklasskaraktärer och snirkliga släktskap. Realistisk i sin ambition att skildra – inte bara tiden fram till giftermålet – utan också äktenskapets utmaningar och sorger. Middlemarch är i flera avseenden lik en rysk roman (exempelvis Anna Karenina); hur moraliska frågor avhandlas och hur detaljerad, välskriven och välkomponerad den är. En personförteckning hade inte varit fel, varför jag har gjort en, se nedan.

Författaren Mary Ann Evans som skrev under manlig pseudonym, dog ett sekel innan jag föddes och var då nygift med en 20 år yngre man. Hon fick själv erfara utanförskapet efter att ha dömts av folktribunalen. Men ingalunda kan det ha gjort henne till en bitter människa. Berättaren i Middlemarch hyser stort medlidande med de stackars människorna och allt vad de ställer till med i sin världsliga fåfänga. Konstigt nog är Evans relativt okänd i Sverige. Jag tror att läsare som uppskattar samtida verk av systrarna Brontë och May Alcotts också skulle tycka mycket om Middlemarch.

” – ja kära söta, har det inte vid det här laget upphört att förvåna oss – är det inte vad vi mer eller mindre väntar oss av människan att hon har ett antal skiftande erfarenheter, som löper sida vid sida utan att hon någonsin jämkar ihop dem med varann?”

I elegant språkdräkt presenterar Evans karaktärerna i romantisk stil där deras medvetande och känslor står i fokus. Hon penetrerar det mänskliga psyket på ett genialt sätt. Känslor och beteenden, samtal och relationer är huvudtemat som vilar på ett fundament tudelat i en manlig och en kvinnlig. På dessa grunder finns också utrymme för stor individualitet. Även om jag i första hand tolkar Middlemarch som en berättelse om kvinnans plats i ett föränderligt men ständigt patriarkalt samhälle, är det alls inte banalt upplagt med onda män och goda kvinnor. (Nästan) alla karaktärer är komplexa, och jag tycker att en av storheterna med romanen är just de utförliga porträtten av Dorothea, Celia, Mary och Rosamund som är långt från de menlösa dockor som samtida manliga författare bidrog med. Kvinnorna är förtryckta, föränderliga, kloka och roliga men har också, liksom männen, sidor som det är sämre bevänt med, exempelvis fokus på respektabilitet och rikedom. Människor är motsägelsefulla och den kognitiva dissonansen uppträder frekvent vilken läsaren får insikt i med hjälp av den allvetande berättaren.

”Rosamund lydde och han tog henne i knät, men inners inne var hon ytterst otillgänglig. Den stackars flickan såg endast att världen inte var ordnad efter hennes smak, och Lydgate var en del av den världen. Men han lade armen om hennes midja och den fria handen varsamt över hennes händer – ty denne ganska tväre man lade i dagen stor ömhet i sitt sätt mot kvinnor och tycktes alltid vara medveten om hur spröda och svaga och ömtåliga de var såväl till kropp och själ. […] Lydgates harm vaknade. Han var beredd på att ha överseende med kvinnlig svaghet men inte med kvinnliga diktat. Det grunda i en vattennymf själ kan ha sin charm till dess vattennymfen blir didaktiskt.”

Den karaktär som i mina moderna ögon är mest stelbent är Dorothea (som kanske delvis är skriven som en revansch för författaren själv). Hon är en tydlig hjältefigur vars moraliska leverne smittar. Hon var inte helt rättrådig enligt 1800-talets ideal, däremot agerar hon mer i linje med våra samtida.

Det Middlemarch förlorar på bristande gestaltning vinner den i formuleringskonst. Evan har strösslat den redan maxade texten med mustiga maximer.

”Hästens lass kan vara tungt, men det skulle inte hjälpa honom att välta ner det i diket när det delvis består av hans eget foder.”

”Ty slumpen är – när den är effektiv – bara gnistan när blånorna och oljan redan finns där.”

Första delen var lite trög att komma in i, men i den här spänns bågen redan från start och de sista raderna är fullkomligt ljuvliga. Middlemarch har mina varmaste rekommendationer.

PERSONFÖRTECKNING MIDDLEMARCH:

• Dorothea Brooke (Dodo): Celia syster. Gift med Casaubon.
• Arthur Brooke: Dorotheas och Celias farbror och förmyndare. Har en tidning där han anställer Will Ladislaw.
• Celia Brooke (Kitty): Dorotheas syster. Gift med Sir James Chettam.
• Nicholas Bulstrode: Bankir. Gift med Harriet.
• Harriet Bulstrode: Gift med Nicholas Bulstrode. Syster med Walter Vincy.
• Elinor Cadwallader: Gift med Humphrey.
• Humphrey Cadwallader: Rector at Tipton Grange, Brookes estate.
• Edward Casaubon: Gift med Dorothea. Will Ladislaws kusin.
• Sir James Chettam: Gift med Celia. Baron.
• Camden Farebrother: Vän med Lydgate. Kär i Mary. Kyrkoherde.
• Mrs. Farebrother: Camdens mamma, änka.
• Winifred Farebrother: Camdens ogifta syster.
• Peter Featherstone: Först gift med Caleb Garths syster, sen med Lucy Vincys syster. Rik.
• Caleb Garth: Anställer Fred Vincy. Marys pappa.
• Susan Garth: Calebs fru, lärare. Marys mamma.
• Mary Garth: Calebs och Susans dotter.
• Will Ladislaw: Släkt med Casaubon. Konstnär. Son till mamma Sara och pappa John (döda).
• Tertius Lydgate: Gift med Rosamond Vincy, doktor.
• Sir Godwin Lydgate: Tertius släkting.
• Captain Lydgate: Släkt med Tertius.
• Naumann: Will Ladislaws vän.
• Miss Noble: Mrs. Farebrothers syster.
• Selina Plymdale: Vän med Harriet Bulstrode.
• Ned Plymdale: Ned Plymdale vill gifta sig med Rosamund men får nobben.
• John Raffles: En gammal affärspartner med Bulstrode. Joshua Rigg Featherstones styvpappa.
• Joshua Rigg Featherstone: Peter Featherstone’s oäkta son. Styvson till John Raffles.
• Borthrop Trumbell: Auktionerare.
• Walter Tyke: Politiker i konkurrans med Farebrother.
• Rosamond Vincy: Dotter till Walter and Lucy Vincy. Syster till Fred. Gift med Tertius Lydgate
• Fred Vincy: Walter and Lucys äldsta son. Bror till Rosamund.
• Walter Vincy: Pappa till Rosamund och Fred. Gift med Lucy. Harriet Bulstrodes bror.
• Lucy Vincy: Mamma till Rosamund och Fred. Gift med Walter. Hennes syster är gift med Peter Featherstone.
• Mr. Wrench: Doktor