Vem har sagt något om kärlek av Elaf Ali

Högsta betyg till Elaf Ali, journalist, som utifrån egna erfarenheter och kunskaper skriver om hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. 100 000 unga i Sverige eller upp till 20% av ungdomarna i Malmö lever under hedersförtryck, enligt författarens källor. Elaf Ali har skrivit den bok hon själv skulle ha behövt när hon var ung och hoppas att den ska kunna ge stöd till andra i samma situation.

Hon berättar om sin uppväxt och sina erfarenheter av hedersnormer varvat med fakta samt intervjuer med sin pappa om hans agerande. Här finns alltså förövarnas perspektiv representerat. Jag tycker det är fantastiskt bra och att han får uttala sig blir på inget sätt att släta över vad han har utsatt sin dotter för. Att få ta del av förövarens perspektiv ökar däremot möjligheterna att förstå bakomliggande strukturer och hur man ska angripa problemet.

Den läsare som befinner sig i en privilegierad medelklassbubbla kommer uppleva hur den spricker med en smäll. Att läsa Elaf Alis berättelse väcker känslor som påminner om de jag känner när jag läser en arbetarklasskildring från 1900-talets början, men nu handlar det om det moderna Sverige. Elaf Ali växer upp i fattigdom, hon rasifieras och mobbas i skolan. Hon måste tidigt bli vuxen då hon är den i familjen som kan bäst svenska och blir ansvarig för kontakten med myndigheter och därmed försörjningen. Hon kontrolleras, är rädd för sin pappa, kan inte lita på sin mamma och hon lever därför ett mycket begränsat liv.

Föräldrarna som är från Irak, icke religösa och välutbildade, blir enligt författaren mer religiösa och värnar mer om traditionella normer när de kommer till Sverige. För att de saknar sitt hemland, för att de vill behaga släkten och för att det svenska samhället är så liberalt. Pappan hävdar att eftersom det finns separata badtider för flickor och pojkar i Sverige uppfattade han det som att det var helt ok att kontrollera sin dotter. Det tycker jag låter ganska orimligt, men i alla fall. Vad vet väl jag.

Jag tycker det här är en välskriven och lagom lång debut. Avvägningen mellan självbiografi och fakta är av godo. Ali trotsar skammen och delar generöst med sig av personliga erfarenheter utan effektsökeri. För oss som har läst om ämnet tidigare tillförs inte mycket nytt, men historien om hur det faktiskt går att komma ut på andra sidan förtrycket är mycket värd.