”Att aldrig gå vilse är att inte leva” citerar Lundell fint i den här tredje omgången Vardagar som utspelar sig under 2019. Men nu tycker jag nog att Lundell är lite väl desorienterad. Han har kört bil berusad och väntar på rättegång.
Jag läste den svårsmälta Bergtagen parallellt och då var lyssning på Lundells Vardagar total avkoppling i jämförelse. Tills det inte var det längre.
Lundell kämpar sig vidare över livets trösklar, fans, fetman, köttet, kvinnorna, vinet, högerpolitiker, ålderdomen, USA, samtiden, sömnlösheten, artister som säljer ut sig (Robyn och Silvana Imam (Zlatan irriterar honom inte?)), tekniken, hjärtrusningar, storföretag med mera med mera. Bitvis ganska intressant, bitvis helt ointressant faktiskt.
Jag gillar att han generöst delar med sig av sina erfarenheter och problem med sex och samlevnad. Här nämns gruppvåldtäkten som vissa menar att han erkänt att han varit med i, men han själv förnekar.
Jag tänker att det blir allt svårare att tycka något om saker ju äldre jag blir. Jag ser fler sidor av allt hela tiden. Men att tycka saker är skit och att folk är idioter har då inte Lundell några som helst problem med. Kanske vill han men kan inte låta bli att reta sig?
Den känsla som genomgående drabbar mig under lyssningen är sorg. Jag tycker synd om Lundell och tycker det känns tragiskt med rattfyllan, att han fortsätter turnera, ensamheten (som han menar är självvald men som han ändå vill ta sig ur) och att han är beroende av sitt ex S som lever med en ny man.
”Det kostar på att göra fem timmar om dagen med folk. Jag tar in för mycket. Sorterar för mycket. Hanterar efteråt. Jag säger en massa skit som sen tumlar runt i skallen. Har det alltid varit så?”
Jag önskar mer självrannsakan som han bjöd på i föregående bok. I den här är spys det lite väl mycket galla över kvinnor. Vurmen för unga kvinnor består dock! Han säger helt apropå till kvinnor på stan typ, att de är vackra. Likställer onanihjälpmedel för kvinnor med bordellbesök för män, gör han också. Många gånger under lyssningen känner jag obehag.
Jag tycker ändå att det är väldigt intressant att lyssna på vad livserfarna människor har att berätta. Men här var jag nog klar med Lundell.
1 ping
[…] kvinnliga författare skriver om”, (inte kvinnor som skriver om nazism uppenbarligen). Men av Ulf Lundell har hon något väsentligt att lära? Plötsligt känner jag stor sympati för Kerstin Ekman som […]