Kära John Ajvide Lindqvist, du har med den här boken brakat in i mitt liv med din varma och väldiga vänlighet. Du förstår dig verkligen på människor, oavsett kön, och trots människans alla sunkiga sidor så består du VÄNLIG. Jag vill tro att din filantropiska människosyn smittar av sig på mig.
Så kände jag länge under stora delar av läsningen. Men mot slutet blev jag rastlös. Boken är nämligen, i mitt tycke, för långsam och lång.
Berättelsen följer i första hand fem unga vuxna och ett barn. Därtill fladdrar många andra karaktärer förbi. Det blir dock aldrig svårt att hålla tråden. Det här är en mycket lättläst bok som lämpar sig väl för unga läsare.
Jag förälskar mig fort i Siv och Anna. De är smarta, snabbtänkta, roliga, modiga och tjocka. De är riktiga drömkaraktärer som blommar ut i full prakt tack vare Lindqvists förmåga att skriva perfekt dialog. Och Sylen! Herregud SYLEN! (Annas mamma.) De dräpande kommentarernas drottning. Dålig och bra mamma. Hennes samtal med rektorn fick mig att skratta högt. Barnet Alva är också en favorit. Jag tycker ofta barnkaraktärer är tveksamma men Alva är trovärdig.
”..köra skinnhissen och tänka på fitt-Cilla”
Platsen är Norrtälje. Somliga av karaktärerna kan förutspå olyckor. Det finns en del äckliga scener men framförallt är det här en roman om mänskliga beteenden och relationer. Jag tolkar det som en samhällskritisk uppgörelse med normer, ytlighet, rasism, egoism, våld, makt, polarisering och klassklyftor. Formen vilar stadigt på vardagsrealism. Jag blev överraskad och imponerad av att ”skräckförfattaren” är så oerhört vass på realism.
Som omslaget visar står en gul container i centrum. Det värsta är att den här idén kommer från verkligheten. 2020 hittades över 60 personer döda i en container i Moçambique. 2014 hände det i Storbritannien och i Thailand, 2008, hittades 121 personer i en container med måtten 6 x 2,2 m. Över 50 st var döda.
Huruvida JAL är fettfobiker har diskuterats. I Vänligheten tar de tjocka kropparna stor plats, ganska explicit beskrivna. De hör samman med de smarta och roliga tjejerna. Jag uppfattar texten som ett lyckosamt försök till uppvärderande av tjocka människor, som ett ställningstagande mot normativ utseendefixering.
Jag älskar också hur författaren tar parti med nördarna. Han tar Pokémon och populärkultur på allvar. JAL är lika rolig och filantropisk som Fredrik Backman men snäppet vassare, modigare och mindre tramsig. Han tycks rygga för tillgjordhet, världsfrånvänd romantik och plattityder.
Som uppläsare har författaren en högst personlig stil som jag bara precis inledningsvis reagerade på, efter en stund känns det helt rätt och jag gillar verkligen hans betoningar och melodi.
”Rör det rör, rör det oss!”
1 kommentar
Instämmer helt och fullt!