Väder av Jenny Offill

Den här romanen består av små fragmentariska och löst sammanhängande stycken. Somliga utgörs av högt stående funderingar andra berör vardagsrealistiska händelser. De är alla välskrivna och finurliga, ibland kanske väl finurliga – jag förstår inte alltid poängen. Många är slående intelligenta och somliga är riktigt roliga.

Det är Lizzie som berättar. Hon arbetar på bibliotek, och lever med Ben och deras son Eli. Som en röd tråd genom hennes anteckningar går känslan av oro och ångest. Hon är rädd för att förlora sin bror, för klimatförändringarna, för rasismen och polariseringen människor emellan, för vad presidenten ska ta sig för och för undergången.

”Det kommer en tid, när människorna är galna, och om de ser någon som inte är galen, vänder de sig mot honom och säger: ”du är galen”, eftersom han inte är som de.”

Offill tar itu med det moderna, senkapitalistiska, digitaliserade, individualiserade, effektiviserade amerikanska klassamhället. Hon rusar förbi klimatkrisen, flyktingar, tiggare, piggarna på lekplatsen för att duvor inte ska kunna slå sig ner, uppmaningar om att tänka på hälsan, andningen, undvika färgämnen. Den underliggande tesen är att människan är ett djur bland andra, fast sämre.

”…råd om hur man pratar med depressivt lagda personer.
Det man ska säga: Jag är ledsen att du har det svårt. Jag tänker inte överge dig. Jag tänker ta hand om mig själv, så du behöver inte vara rädd för att din smärta ska göra mig illa på något sätt.
Det man inte ska säga: Har du försökt med kamomillte?”

Det här är verkligen en samtidsroman. Jag känner igen mig ganska mycket i Izzies tankegångar. Jag undrar också hur vi ska tänka? Vad kan vi ens hoppas på gällande framtiden? Det här må var en roligt skriven bok men framförallt ger den insikter och olustkänslor.

”Fråga: Vad utmärker senkapitalismens filosofi?
Svar: Två vandrare ser en hungrig björn på stigen framför dem. Den ena tar fram sina löparskor och snörar på dem. ’Det går inte att springa ifrån en björn’, viskar den andra. ’Jag behöver bara springa ifrån dig’, svarar han.”

Kommentera