Men wow! I den här gripande boken finns två parallella historier som båda utspelar sig i och omkring huset Thornhill. En i bild och en i text. I den ena följer vi föräldralösa Mary genom hennes dagboksanteckningar från 1982. Hon bor då på flickhemmet Thornhill. Hon är talangfull och introvert, mobbad och har selektiv mutism. Den andra berättelsen fokaliserar Ella, år 2017. Med bilder i olika nyanser av grått och stor skicklighet vävs flickornas liv samman.
Mycket spännande, skrämmande och förkrossande sorglig ungdomsbok. Om utsatta barn, frånvaron av kärlek och mänsklig kontakt samt omhändertagande vuxna, mobbing och längtan efter vänskap.
Det är frapperande att Mary är ”stum”, men berättar ändå med ord. Ella är stum på riktigt i boken, hon säger inget, men som bekant säger bilder mer än 1000 ord. Det får mig att tänka på vad språk och kommunikation är för något. Hur vårt språk hänger ihop med vårt jag, och det knepiga i att vi kan ljuga.
Det här är kanske en slags parafras på klassikern Den hemliga trädgården där det också finns en föräldralös Mary och en vildvuxen trädgård som döljer hemligheter.
Boken är tjock (>500 sidor), men det är relativt lite text så man läser ut den snabbt. Det tycker jag både vuxna och unga ska göra.
Senaste kommentarer