Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal

Wow! Det är så roligt att läsa debuter som är riktigt bra. Efter att jag slukat Vi röstar om vi saknar mamma ser jag fram emot att följa Nina Pascoals författarskap.

Vi får följa med tre systrar och en mamma på charter. Sabina 14 år, Kornelia 12 år och minstingen Isabella. Mamma Katja saknas i perioder både mentalt, fysiskt och från sitt åtagande som mamma vilket leder till att barnen får rå om varandra. Efter bästa förmåga.

Romanen skildras ur Kornelias perspektiv, inifrån. Det är mitt bästa perspektiv! Pascoal hanterar det med bravur, även om det finns en och annan metafor som tar mig ur bubblan jag är i tillsammans med Kornelia. Eftersom en tolvårings fattningsförmåga och färdigheter att tolka omgivningen skiljer sig stort från den vuxna läsaren, lämpar det sig att ta sig an romanen via en kritisk hermeneutisk ansats. Författaren har gjort en utmärkt avvägning mellan luckor och klarspråk. Jag tror det är anledningen till att prosan har en sådan nerv. Tillsammans med miljöbeskrivningarna som implicerar ett kvalmigt klimat och opålitliga vildhundar. Jag läser med andan i halsen.

”Så flyter en man förbi. Han tittar på oss och simmar försiktigt med långa armar. Han är stor, brun, hårig som männen är utomlands.
’Hello’, säger han.
’Hello’, svarar vi och då stannar han till.
’You are very beautiful’, säger han till Sabina.
’ Thank you’, säger hon och tittar mot stranden.
’You are sisters?’
Jag svarar yes, för jag har högsta betyg i engelska.”

Temat är barns utsatthet och barns sexualitet. Eftersom vi delar barnets blick, blir det tydligt hur långt borta vuxenvärlden är. Men på samma gång är den eggande för en tolvåring, som nalkas den. Kornelias närmaste kontakt med – vad hon tror är – den vuxna världen är storasyster Sabina. Problemet är att Sabina är också ett barn. Författaren skildrar tonsäkert barnets sexuella nyfikenhet, fascination, lust och längtan blandat med rädsla och äckel. Jag tycker det är anmärkningsvärt skickligt gjort att på samma gång varna och förebåda njutning.

Sen kan man fråga sig vad det är för mening med att rösta om inte deltagarna vågar rösta efter eget huvud?

Tack Albert Bonniers förlag!

Kommentera