”Som ung författare handlade mycket om jaget, man söker sin plats i tiden, sina gener. Ju äldre man blir desto mer överblick får man. Jag tror att det är typiskt för alla människor.” Så säger Mikael Niemi i en jättefin intervju gjord i samband med att hans hittills största och viktigaste bok publicerades tidigare i år. Det här är ett stycke fenomenalt berättad, feministisk arbetarklasslitteratur, ”en kärleksförklaring till det hårt arbetande folket i Tornedalen”.
Jag har längtat efter en läsupplevelse i stil med Koka björn och här har vi den. Istället för religionen (Laestadianismen) är det nu klass som är huvudfokus. Sten i siden är en skönlitterär roman om arbetarnas strejk och kamp, det är en släktkrönika som spänner över ett helt sekel som inkluderar folkhemmets uppgång och fall. Författaren låter i efterordet hälsa mången tack till Arne Ylipää och Arne Isaksson vars böcker varit viktiga historiska källor. Romanens karaktärer bygger på delvis riktiga personer vars namn är fingerade.
Det börjar med bröderna Vanhakoski som lever i Pajala på trettiotalet, i en tid före semestern och då högerpartiet vinner med över 70 procent av rösterna. Wilhelm och Eino hatar varandra som Kain och Abel och representerar ett flertal motstående dikotomier. Wilhelm är den vältaliga storebrodern som roffar åt sig, har makt och pengar, är en kyrkans man, han står som typ för högern och arbetsgivarna. Lillebror Eino är en fattig torpare med fru och barn, han är arbetare och socialist. När arbetarna bildar fackförening och går in i strejk kulminerar brodersfejden. Wilhelms kainsmärke kommer att påverka framtida släktingar ända in i vår moderna tid. Egentligen är dessa karaktärer alltför övertydliga och stereotypa, kan man tänka, men Mikael Niemi får det att fungera. Snarare än stereotyper är de arketyper.
Berättelsen växlar fram och tillbaka mellan olika tider och karaktärer i släktkedjan. Det är lika spännande att läsa om svälten, politiken och kampen på 30-talet som Siws vuxenblivande i modern tid. Jag imponeras av hur väl Niemi lyckas skildra en ung kvinnas sexualitet. Jag älskar att höra författaren sjunga Pajalas strejkarvisa och uppskattar också att han lägger stor vikt vid en sidensjal. Han underskattar inte ett kvinnligt hantverk. Det känns givande att ta del av en bit viktig politisk historia som varit med och lagt grunden för Vänsterpartiet. Läsaren får lära sig om fyrktalslängd, allmän rösträtt och statens tvångssteriliseringar.
Hade de inte varit för de magiska inslagen och att jag kastas ut ur diegesen vid varje tidshopp hade den kanske fått högsta betyg.
Senaste kommentarer