Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius

Det här var ju riktigt läseggande läsning. Åtminstone de första 84 sidorna som består av lättsam litteraturkunskap, bättre än rent guld om man frågar mig.

Hon skriver intelligent med en ironisk underton. När jag läser hör jag hennes myndiga röst i huvudet. Första texten är förordet till en översättning av Madame Bovary. Danius analyserar Flauberts form och stil. Fick väldigt stor lust att läsa om den.

I nästa essä avhandlas Gruppen av Mc Carthy. Hon som inte ville beteckna sig som feminist men som med sin bok bidrog till progressiva feministiska tankar. Fick väldigt stor lust att läsa om den.

Nobelprisade Svetlana Aleksijevits och hennes Kriget har inget kvinnligt ansikte hyllas rättmätigt. Fick väldigt stor lust att läsa om den.

Naturligtvis är Prousts romancykel På spaning efter den tid som flytt inkluderad i Danius samlingsvolym. Jag har försökt läsa den en gång men gav upp. Men jag ska på den igen.

Bob Dylan tar plats givetvis. Sara Danius välvalda ord om honom och priset, har jag dock läst tidigare i en längre version (Om Bob Dylan).

Sen kommer en hyllning av Camilla Thulins feminina stil som omfamnar det naturligt kvinnliga, alltså inte det ”naturliga” (=sminka dig så att det inte syns att du är sminkad – skiten) utan det naturliga, som accepterar åldrandet, gäddhäng och grått hår. Så blev jag intresserad av Camilla Thulin också.

De följande texterna om haute couture (sömnadskonst) och Christian Dior med flera intresserar mig inte alls. Inte heller de om fotografer, som tyvärr är ganska många. Bara jag ser namnet Vogue svalnar min glöd, här nämns det inte mindre än femton gånger. De fem stjärnorna jag planerat för i betyg slocknar en efter en.

Nu har vi kommit fram till Svenska Akademien och författarens erfarenheter av denna, ledamöterna exempelvis Selma Lagerlöf och kläderna förstås. Lite uttjatat. Men så vaknar jag till igen när berättelsen om hur Danius inte själv får av sig klänningen efter en Nobelfest. Klänningen som pryder framsidan och gett boken sitt namn.

Avslutningsvis finns Danius tre sommar- och vinterprogram. Det sista från 2018 är pulshöjande läsning (trots att jag hört det förut) om totalhaveriet med kulturprofilen då Danius styrde skutan genom Gehenna med heder och moral i behållning.

Vila i frid Danius. Du är saknad.

Kommentera