Uff! Vilken käftsmäll.
Erika är 35 år och ”misslyckad” konsertpianist, hon hålls fången av sin kontrollerande mamma. Erika vill slå sig fri, bli ett själv, hon vill utforska sin sexualitet och hon vill köpa klänningar. Här pågår strider mellan mor och dotter, mellan det intellektuella och det kroppsliga, mellan lärare och elev, mellan kvinna och man, mellan ungdom och ålderdom, mellan kärlek och hat, renhet och smuts i någon slags kvinnligt masochistiskt bdsm-spel utan samtycke.
”Liksom oavsiktligt blickar hon ut ur sin åldrande kropps fängelse. På dessa galler kommer hon inte att fila. Modern kommer inte att låta henne röra vid hennes galler.”
”Ungdomen skrattar åt Erika på grund av hennes yttre. Erika skrattar åt ungdomen på grund av dess inre som saknar rätt innehåll.”
Österrikes nattsvarta Kerstin Thorvall Jelinek har en väldigt speciell stil som jag verkligen beundrar men som också blir väldigt påfrestande att läsa. Varje gång jag läst en Jelinek tänker jag, aldrig mer.
Senaste kommentarer