Novellen Phyllis & Rosamund är Virgina Woolfs första novell, hon skrev den 1906. Den publicerades dock inte under hennes livstid.
Novellen inleds med en prolog där berättaren bjuder in läsaren att vara med i den forskning och skärskådning av en liten grupp människor som ska komma att ske. Denna lilla grupp utgörs av enkom kvinnor. Berättaren menar att det kryllar av unga kvinnor som Phyllis och Rosamund, men att de sällan får ta plats i kulturen. Trots att deras liv går ut på att gifta sig, må man om dem berätta.
”Och eftersom dem porträtt vi äger nästan uteslutande föreställer personer av manligt kön som stegar mer kavat över scenen tycks det mig värdefullare att avbilda en av dessa otaliga kvinnor som trängs bakom kulisserna. Ty vilken rättsinnig person som helst som studerar historien och biografierna måste inse att dessa okända figurer spelar en roll som inte så lite påminner om marionettspelarens när det gäller att få dockorna att dansa. Handen på hjärtat, visst trodde vår barnsliga inbillning länge att figurerna dansade av egen kraft och själva styrda sina steg. Och det begränsade ljus som romanförfattare och historiker hittills lyckas kasta över det mörka och trånga utrymmet bakom scenen, har än så länge inte visat oss stort mer än hur många trådar som löper där. Manövrerade av okända händer vilkas ryck och vridningar åstadkommer hela dansen.”
Systrarna Phyllis och Rosamund är 28 och 24 år gamla. De bor fortfarande hemma i det viktorianska familjehemmet och förväntas gifta sig inom kort. För äktenskap har de blivit uppfostrade. Att socialisera i salonger fyllda av välkända män och kvinnor är deras habitat. Deras största kritiker är mamman som också delar ut order. Men det finns hopp!
”Så Phyllis begav sig på egen hand till den avlägsna och omondäna del av London där Tristrams bodde. Det var inte det enda hon avundades dem. Hennes eget öde tycktes henne inristat i stuckaturerna på Belgravias och South Kensingtons oklanderliga husrader. Ett liv fostrat att växa i ett fult mönster som skulle smälta in i den befästa fulheten hos livsödena runt omkring henne. Men bodde man här i Bloomsberry, tänkte hon, och slog ut med handen medan droskan passerade över de stora lugna torgen under skugganande ljusgröna träd, då skulle man kunna växa upp som man ville. Här fanns utrymme och frihet.”
Vi som lever 2021 vet, att Virginia Woolf fann på råd och nåd via Bloomsberrygruppen, som idkade fri kärlek och intellektualitet. Systrarna Tristrams har stora likheter med Virginia Woolf och hennes syster Vanessa.
Systerskapet är så fint beskrivet och att man anar vilket stöd författaren hade i sin syster. De är båda tillsammans under oket. Sedvanligt saknas både plot och drama. Woolf fokaliserar systrarna i deras vardag och det är framförallt funderingarna kring kvinnornas sociala situation som utgör berättelsen (stream of consciousness). Här inleddes alltså Woolfs fantastiska arbete med att sätta filosofiska tankar om politik, konst, idéer och frihet på pränt. Känns närmast högtidligt att läsa. Och redan i den här första novellen är det framförallt författarens enastående språkart som lyfter värdet. Det är njutning från första till sista ordet. Jag älskar Virgina Woolfs stilism och vågar mig också på att ge en eloge till översättaren trots att jag inte läst verket i originalspråk.
Nu fick jag lust att snöa in på Virginia Woolf.
Senaste kommentarer