Jag brukar tänka på Kerstin Ekmans författarskap som manligt. När jag nu träder in i hennes bokvärld möter den mig just så; lite torr och teoretisk, kunskapsrik och med en låst branddörr mot det hon kallar ”fruntimmersfjolleri”. Hennes bokvärld är byggd av 133 stycken verk, endast 28 av dem är skrivna av kvinnor (om jag nu räknat rätt). Av 98 stycken nämnda författare är 23 stycken kvinnor. Ungefär en femtedel av tårtan alltså. Ekman tycks i första hand intressera sig för traditionellt manliga saker; jakt, krig, mord, segling, skog med mera. Författaren Kerstin Ekman upplåter nästan ingen plats åt personen Kerstin Ekman. Det är inte per se något dåligt, snarare tvärtom. Vi behöver påminnas om vad integritet är för något och att skilja verk från person. Men jag kan ändå inte låta bli att leta efter henne. Kerstin… hallå?
Det är inte konstigt att hon har för vana att gömma sig. Att ta plats som honmänniska har inte direkt genererat goda karriärmöjligheter, (jämför Kerstin Thorvall). Om Kerstin Ekman som en ”Daddy’s girl” omhuldad av ”Big Daddy” (med Solanas ord) kastat lite skit på fjolliga fruntimmer, har det i alla fall gett oss en prisad kvinnlig författare och akademiledamot (född 1933!). Hennes enda karriärmöjlighet – förutom att vara en mycket skicklig författare – var förstås att appropriera den patriarkala hegemonin.
Hennes bokvärld börjar icke originellt med Odysséens sånger och ett fint citat därifrån ”Tål dej, mitt hjärta! Du har ju varit med om hundaktigare saker förr.” Sen fortsätter hon att gå igenom kända klassiska manliga författare och deras manliga verk. Flertalet har jag inte läst och jag blir inte sugen på att göra det. Det blir ganska mycket en redogörelse för verkens handling och för lite, i mitt tycke, av Ekmans reflektioner. Det finns bilder också, givetvis inte på författaren själv.
Kerstin… hallå?
Tillslut ger hon ändå ett pip, eller ett vrål kanske. Jag misstänker ett koleriskt temperament. Hon berättar om flytten till Ångermanland som syftade till att komma närmare skogen, Salman Rushdie-konflikten och hennes utträde ur Svenska Akademien. Hon påtalar att verklighet är ett oklart begrepp. ”Det finns ljudvågor på en frekvens som inte ens hundar kan höra. Ljus kan vara miljoner år gammalt när vi ser det och komma från slocknade stjärnor.” […] ”Den [verkligheten] är en överenskommelse mellan varelser som har sina sinnesorgan inställda på samma våglängder. Man ska helst också vara på samma sociala våglängd.” Jag uppskattar det hon skriver om ambra, om Camus mamma som var analfabet, om att 1700-talets brevroman möjliggjorde att redovisa diktade personers tankar (det var före medvetandeströmmen uppfunnits) och att grytlappar faktiskt är mandalas. Hon uppmanar till att läsa svåra böcker även om man inte förstår dem och sedan läsa om dem. Hon tycker dem ska läxas upp ”som istället för estetiska kriterier låter olika åsiktsriktningar, ideologier, grupp-, köns- eller rastillhörigheter bestämma vad som är god litteratur och därmed värd att läsa.” Instämmer! Hon bidrar till förkovran gällande litteraturtekniska begrepp som implicerad författare, analepser, kairos och media in res. Det sistnämnda är också ett skrivtips och här kommer ett till:
”man ska ha fan kvar i nöten. Som författare bör man inte ta hjälp av vare sig smed eller psykolog för att släppa ut honom. Han gör sitt därinne. Han håller en från beskedlighet och predikningar, från den gråtristaste realism och från litterära modetrender.”
Men så mot slutet tar det sig riktigt när hon försvarar Moa Martinsson och delger sin rädsla. Allt är förlåtet, känner jag då. Jag ryser och får en klump i halsen så fint det är.
5 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag håller i mycket med dig om Min bokvärlden. Men att kalla hennes författarskap manligttycker jag är fel. Både Katrineholmssviten och Vargskinnstrilogin är fantastiska kvinnoskildringar som också tydliggör kvinnornas liv och arbete.
Författare
Ja det kan jag hålla med dig om.
Tack för dina synpunkter på Kerstin Ekman! Intressant att du ser hennes författarskap som
manligt. Jag har inte läst tillräckligt mycket av henne för att göra den bedömningen. Gör mig levande igen läste jag för några år sedan och där är det en kvinna i centrum har jag för mig. Tänkte komplettera luckan nu. Har blivit nyfiken på henne och jag tror att svaret på vem hon är finns i hennes böcker. Jag tycker det är bra att hon är anonym och låter böckerna tala. Vad vet vi om Shakespeare som person? Att kvinnor är få i hennes bokvärld är inte så konstigt. De flesta författarna är från 1800-talet resp 1900-talets början och då dominerade manliga författare. Hon kallar boken Min bokvärld och nämner att hon inte är redovisningsskyldig. Lägg även till att hon inte vill vara styrd av åsiktsinriktningar. Men visst hade det varit intressant att läsa om t.ex Viktoria Benediktson Karen Blixen, Inger Alfvén, Sigrid Undset , hon verkar ha valt förf. som inte lever nu , för i så fall hade listan blivit längre. Austen är väl redan för genomanalyserad , men Dorothy Sayers hade varit spännande. Jag försökte tänka ut vilka kvinnor som kommer upp till en viss nivå (har säkert missat någon) Att hon ägnar sig åt jakt, segling etc är väl inte speciellt manligt. Tycker snarare att hon är lite före sin tid. Idag har vi många kvinnor som gör värnplikt. Jag tycker om hennes lite nyktra synpunkter på litteratur, t.ex att medvetandeströmmen är orealistisk, man tänker inte så strukturerat, men samtidigt erkänner hon att det är vackert. Och jag håller med henne när hon skriver om att de antika dramerna förlorar på att spelas i läderjackor och patronbälten och att Medea inte ska ses som en feministikon. Tänkte ta med det i min text, men den kan ju inte bli för lång.
Författare
Tusen tack Marja! Vad roligt att du (också) blir inspirerad av Kerstin Ekman. Jag håller verkligen med dig om allt du skriver, men jag håller med mig själv också. Märkligt.
Nytt försök. Intressant med dina synpunkter på Ekmans bok. Om det är manligt vet jag inte. Har inte läst tillräckligt mycket av henne. Är hon inte snarare före sin tid i jakt, segling mm. Visst dominerar manliga författare men det beror på den tid 1800-resp1900-tal,som hon valt ur. Det fanns fler manliga författare då (hade mer tid att skriva) fast Sigrid Undset, Karen Blixen, Viktoria Benediktson, Dorothy Sayers Inger Alfvén m. fl hade varit intressanta. Hon skriver ju bara om nu icke levande. Dessutom betonar hon att hon inte är redvisningsskyldig och att hon inte vill styras av åsikter. Ang hennes person så kan man lära känna henne i hennes böcker .Jämför med Shakespeare honom vet vi ju inget om.