Metakognitiv – alltså tankar om tankar – innebär som terapiform, (MCT eller MKT), att dra ner på grubblandet och istället fokusera vad som försiggår utanför oss själva. Här kommer det alltså igen, det som jag för första gången såg på pränt i Tjatter: vi ska inte utan restriktioner prata om, tänka på och analysera vad vi känner. När vi tror att vi bearbetar saker genom att vända ut och in på oss själva och prata om det som känns jobbigt, gör det kanske istället oss mer nedstämda.
”På samma sätt som vår kropp ofta självläker, kan vårt psyke också göra det.”
Det är enligt Adrian Wells forskning inte trauman som utlöser depressioner, utan överdriven självanalys. Att ha negativa känslor och tankar är normalt likaså att ibland tänka på hur vi mår och varför, men idén om att man måste bearbeta traumatiska händelser för att de annars samlas på hög, stämmer inte. Tankar, bilder och impulser försvinner efter hand om vi låter dem. Naturligtvis ska vi självreflektera ibland. Men inte mer än en timme om dagen (en konstnär kan tillåta sig två).
Anledningen till att vissa blir deprimerade efter en livskris medan andra inte blir det beror på det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, CAS (Cognitive Attentional Syndrome). CAS innebär fyra olika strategier: grubblerier, oro, monitorering (att fundera över sitt eget mående) och icke ändamålsenligt hanterande (exempelvis att undvika vissa situationer eller en överdriven mängd vila, sömn, alkohol). CAS-elementen kan ge en lugnande effekt, på kort sikt. Om man sysselsätter sig överdrivet mycket med CAS kan det leda till depression.
Med metakognitiv terapi angriper Wells följande faktorer som leder till CAS: att man inte är medveten om att man grubblar, man tror inte att man kan kontrollera sina grubblerier, man tror att man behöver motivation för att göra saker, man tror att grubblet ska lösa problemen, man tror att depression är en biologisk sjukdom utom ens kontroll.
Några av de 30 000–70 000 tankar som hjärnan producerar varenda dag berör oss mer känslomässigt än andra. Dessa kallar Wales för triggertankar. Terapin går ut på att identifiera dem, kartlägga hur mycket tid man lägger på dem och sen arbeta mot att låta tankarna bara passera och rikta fokuset någon annanstans.
Målet är att övervinna problemet med ältande genom att minska tankeverksamheten och förkorta grubbeltiden. Därför ska vi i den metakognitiva terapin varken bekämpa eller omforma tankarna, utan minska grubbeltiden. Detta kan göras genom att skjuta upp tänkandet till en bestämd tid (exempelvis mellan 17-18 varje kväll), skifta fokus vilket kan kräva uppmärksamhetsträning (exempelvis med musik), skapa distans till tankarna genom att bara observera dem. Det ingår också att öva sig på att handla utan lust (exempelvis äta även när man inte är hungrig).
”WHO förutspår att depression kommer att vara en av de största utmaningarna för mänskligheten år 2025. Med hjälp av de metakognitiva insikterna kan uppemot 70–80 procent övervinna sin depression, helt utan medicinering eller årslånga samtalsterapier. Dessa resultat är, så vitt vi vet idag, avsevärt mycket bättre än för andra former av psykoterapi eller antidepressiva preparat.”
Pia Callesen, psykolog, som skrivit den här boken har i en fallstudie sett att metakognitiv terapi ger bättre resultat än KBT. Hon ger i förordet sig hän åt en och annan triggertanke när hon skriver att hon förmodligen inte har hjälpt sina tidigare patienter på ett optimalt sätt. MCT är en slags omvänd terapiform som möjligen ställer psykologin inför ett paradigmskifte. Jag som lekman med stort intresse av psykologi känner lite som så att allt det jag lärt mig bör jag glömma. Istället borde jag helt enkelt ha lyssnat till den äldre generationen som sa: Ält int!
Senaste kommentarer