Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt

Om en vecka är det tänkt att vi ska få hem en liten nioveckors hundvalp (isländsk fårhund). Jag har noll erfarenhet av hundar varför jag givetvis vill förkovra mig innan mitt och Sonjas möte. Jag fastnade för Kontaktkontraktet dels för att den är populär och har tryckts i flera upplagor, dels för att Bodfäldt förespråkar att människan ska vara hundens ledare men också måna om hundens naturliga beteende. Önskvärt beteende tränas fram med positiv förstärkning och inte med skäll eller straff. Jag kan egentligen inte bedöma något av vad Bodfäldt föreslår. Men mycket av det ”verkar vettigt”. Här har jag plockat ut det som jag vill minnas och kanske använda mig av.

Den första delen i boken beskriver belöningar i olika former, att de bör varieras och att användningen av dem ligger till grund för en bra relation med hunden. Belöningar kan vara mat, kel, leksak, lukter, beröm, få hälsa, få springa lös eller att få leta efter något. Hon har upprättat ”Bodfäldts belöningssystem” som innefattar bra (röst/kel), gott (ätbart från mig), bus (lekstund), varsågod (extern belöning) och slut (signalerar att träningen är slut). Människan ska likt en enarmad bandit ge oväntat utslag. Belöningar kan gärna varvas i olika kedjor. Belöningstriangeln är en övning för att lära hunden skilja mellan de olika belöningarna. Naturligtvis ska mängden belöning stå i paritet med hur väl hunden genomför övningen.

Med hjälp av belöningssystemet kan man lära hunden det grundläggande att söka ögonkontakt med sin människa. Ögonkontakt ska dock undvikas när man tränar passivitet. Vidare går hon igenom hur vi kan samspela med hunden för att få hunden att komma vid inkallning, tempoväxling, lek (”zick-zackande handsken, knuff, apportering, följa John, kamp), gå med slakt koppel. Ett sätt att öka hundens följsamhet på promenaden är att själv bete sig oförutsägbart, byta riktning eller gömma sig för hunden. ”Ryggsäcken” är en grundövning i passivitet.

Bokens andra delen fokuserar hur människan kan bli en bättre lärare. Det är viktigt att träna i korta intervaller med pauser, att belöna i rätt tid och lagom ofta. Hon förespråkar ”shejping” som innebär att man delar upp momenten och belönar små steg i rätt riktning. Och sen det som lockar mig allra mest, att fånga ett naturligt beteende hunden gör spontant och belöna det. Det är bättre att övningen progresseras med störningsmoment och miljöbyte istället för att bara öka tiden. Tjat ska undvikas. Om hunden inte gör som jag vill uteblir belöningen, men man varken straffar eller skäller aldrig på hunden. Det är verkningslöst. Oönskat beteende ska nonchaleras och önskvärt belönas. Ett avsnitt handlar om att lära hunden ”skvallra” till matte/husse vid olika intryck istället för att rusa iväg. Ett annat om att människan ska vara observant på hur vi använder våra händer kring hunden. Händerna ska inte förknippas med fasthållning eller få hunden att rygga undan. Övningen ”snälla handen” har syftet att lära hunden sätta nosen i handflatan, vilket möjliggör användning av handen som inkallningssignal, avledning vid hundmöten, verktyg i lydnadsträning.

Den tredje och sista delen handlar om att bemöta problem som kan uppstå. Skall, dramatiska hundmöten, morrningar, hopp, hälsningar, utfall, bett, kloklippning, tandborstning exempelvis. Det är skillnad på väl genomtänkta korrigeringar (=planerad träning) och hämnd. Här går hon också igenom hur man lär hunden att vara ensam. Hunden ska frivilligt vara kvar inför tröskeln innan vi stänger dörren.

Fler saker jag vill ha noterat. Begrepp: fri (när man tar av kopplet), stanna, hit, hundens namn som den ska lystra till. Märgben, alltid på hundens plats = skärmtid för barn. Fortsätta belöna då och då även det som hunden redan kan.

I sin iver att förespråka lekens värde föreslår Bodfäldt att vi ska berätta sagor för våra hundar. Där känner jag att hon passerar min gräns. Men vem vet hur Sonja ska komma att påverka den gränsen. Författaren har inga råd om hur det påverkar hunden om olika familjemedlemmar har olika sätt att vara med hunden på. Eftersom det är viktigt att vara konsekvent med sin hund lär det säkert bli knepigt om fyra familjemedlemmar gör olika.

Hundägare får hemskt gärna inkomma med kommentarer.

Sonja

Kommentera