Vad har hänt med Sverige? Kanske man frågar sig. Andreas Cervenka hjälper läsaren att realisera bilden av vårt forna folkhem som numera är ett paradis för miljardärer. Sverige är det land i västvärlden som minskat beskattningen på förmögenhet och tillgångar mest sedan början av 90-talet. Här kan miljardärer betala mindre skatt (procentuellt) än städare. Sverige (AB) har 542 miljardärer som tillsammans äger 3514 miljarder kr. Andelen av ekonomin som ägs av den rikaste promillen är högre än i USA, och Sverige har fler dollarmiljardärer än Japan och Brasilien. 1996 fanns det 28 miljardärer i Sverige, idag är de 542. Vi har idag varken fastighetsskatt (maxavgiften är drygt 8500kr), arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt därtill lägre skatter för företag än exempelvis USA. Aktieutdelningar är i princip skattefria tack vare investeringssparkonton (ISK) och vi har riskkapitalägda skolor. Samtidigt är andelen svenska hushåll med relativt låg ekonomisk standard den högsta någonsin. Vi har fastnat i en ond spiral där rika blir rikare och jämlikheten minskar. Hepp!
Detta går naturligtvis att förändra. Med politik. Om man vill. Givetvis vill inte högern göra det – det är deras paradis (tror de men inkomstklyftor drabbar alla negativt i och med ökad frustration och kriminalitet, minskar hopp och moral). Vad som är fruktansvärt deppigt är att de politiker som säger sig vara för jämlikhet inte heller vill göra det. Den socialdemokratiska stadsministern har inga planer på att återinföra exempelvis fastighetsskatten trots att flera forskare pekar på att den har en utjämnande effekt.
Det här är alltså en populärvetenskaplig bok i genren extremt sorglig feelbad som handlar om pengar, inflation, svenska bostadsmarknaden, Silicon Valley, obegripliga uppstartsbolag som gör vinst trots förlustaffärer (enhörningar exempelvis elscooterbolag), politiker och andra storpampar inom finans- och näringslivet, pensionsfonder, 3:12-reglerna, lån och krediter (Klarna), spel, tillväxt… Det är många siffror som väl mest går in i ena örat och ut ur det andra, men på det stora hela tycker jag Cervenka tar ett brett och bra grepp om dagsläget och hur vi kommit hit. Han har en bra ton, gör innehållet intressant, förklarar tydligt (vissa grejer är ganska svåra att begripa).
Svenskarna är ett sparande folk som tillber Mammon. Vi är det land i världen där störst del av befolkningen är med på börsen. Åtta av tio svenskar äger fonder, det är fler än som är medlemmar i svenska kyrkan.
Med det är inte bara aktiesparande som gjort medelklassen rikare utan också bostadsaffärer tack vare hävstångseffekten. Finansvärldens svar på domkraft är lån. Exempel: En lägenhet köps in för en miljon. Hälften betalas med egen insats, resten lånas. Några år senare säljs bostaden för två miljoner kronor. När lånet betalas tillbaka kvarstår en och en halv miljon. Priset på lägenheten har ökat med 100% (1 till 2) medan insatsen ( växt med 200% (0,5 till 1,5). Ju högre belåning desto större blir denna effekt.
Det är alltså för mycket pengar belägna i den finansiella delen av ekonomin, där de rika befinner sig, och för lite i produktion och arbete. Konsekvenserna av detta fångas väl i ett brev som en läsare skickat till författaren:
”Jag känner mig rånad och missledd. Jag har jobbat stenhårt i skolan och gjort allt som man blivit tillsagd under uppväxten för att få bra förutsättningar. Utbildat mig till civilingenjör och min sambo är chef. Ändå har vi inte råd att köpa ett hus där våra barn kan växa upp. Priserna stiger snabbare än man kan spara till en insats. Det går inte längre att jobba sig till det. Man hade varit tvungen att åka med i uppgången genom att redan äga. Väldigt demoraliserande för alla unga.”
Roligare kan man ju ha det. Eller? Är det kanske så här vi vill ha det i Sverige?
Senaste kommentarer