Lea Ypi född 1979 växer upp i proletariatets diktatur i Albanien. 1985 dör statschefen ”farbror Enver” och 1990 faller regimen. I Fri berättar hon om sin uppväxt, först i ett helt isolerat land där straffet för olovlig utresa är dödsstraff, sen i ett så kallat ”fritt” land med marknadsekonomi och inbördeskrig (pyramidkrisen). Hon är i skrivande stund professor i politisk teori och problematiserar också frihetsbegreppet. Kort sagt: Fri är en fantastisk läsupplevelse och jag instämmer i hyllningskören.
Det mest slående med den här berörande och varma autofiktiva uppväxtromanen som förstås tilltalar den som intresserar sig för sydeuropeisk historia, mänsklig existens, frihet och politik är författarens perfekta humor.
Som barn är Lea väldigt nöjd med sitt land och sin tillvaro. Alla har samma saker, ingen är utan och alla är fria på riktigt. Hon tycker synd om fattiga som lever i ”väst” för i kapitalistiska länder är ju bara de rika fria. Information om levernet präglat av liberalism får hon via turister (som luktar märkligt – solkräm, förstår hon senare) och svårinställda tv-kanaler. Omslagets röda burk – en eftertraktad inredningsdetalj som ju verkligen inte alla hade – är en slående metafor för den här tiden då få visste hur Coca cola smakade och semestrarna finansierades av partiet.
”Vår lärare Nora hade förklarat att utanför Albanien visste folk inte namnet på den som tillverkade saker, namnen på arbetarna. Hon berättade att i väst kände man bara till namnen på fabrikerna där sakerna tillverkades, människorna som ägde dem och deras barn och barnbarn.”
Sen faller regeringen och inifrånskildringen av att leva under kommunistiskt enpartistyre växlar över till en berättelse om kaos och förvirring som omställningsperioden medför. En helt ny begreppsapparat introduceras i takt med att planekonomin raseras. Nu får hon veta vad girighet och avundsjuka är för något. Tidigare fanns det nästan inga varor att köpa även om man hade pengar, nu finns det varor men inga pengar att köpa för. Hennes familj och släkt har burit på hemligheter som nu uppdagas. Så småningom kommer hon i kontakt med konstigheter som vi här tar för givna: bäst-före-datum, bananer, religion, cv, kundvagnar (varför handla mer än man kan bära?), att ha flera personer att välja mellan när man ska rösta. Friheten som kom var dock som en kallnad maträtt man tog några tuggor av, hungern bestod. De som försöker lämna landet blir nämligen tillbakaskickade.
”Väst hade ägnat decennier åt att kritisera öst för dess stängda gränser, bekostat insatser för att kräva rörelsefrihet, fördömt det omoraliska hos stater som inte erkände rätten att ge sig av. Exilalbaner hade tagit emot som hjältar. Nu behandlades de som brottslingar. […] vilket värde har rätten att ge sig av när det inte finns någon rätt att bli mottagen? Var gränser och murar förkastliga enbart när deras syfte var att hålla människor inne till skillnad från när de höll människor ute?”
Frågan om vad det innebär att vara fri är filosofisk och låter sig inte lätt besvaras. Hur förhåller sig frihet till människans funktioner och behov, vilja, samhälle och lagar? Jag tycker mycket om Ypis nyanserade funderingar som uppmuntrar läsaren att fundera på vad hon själv tycker. Författaren sätter fingret på direkta och indirekta tvång och hur övergången från socialism till liberalism medför förändrade tankesätt och normsystem. Det första hör samman med solidariska ideal exempelvis har en handikappad person inte sig själv att skylla och en socialist ser som moralisk plikt att kollektivt hjälpa personer i nöd. Det liberalistiska synsättet vars ledord är frihet bereder plats för egoism: det är inte mitt fel att hen är i nöd, tänker man.
”Min familj likställde socialismen med förnekelse: en förnekelse av det de egentligen ville vara, av rätten att göra misstag och lära av dem, att utforska världen på sina egna villkor. Jag jämställde liberalismen med brutna löften, en raserad solidaritet, med rätten att ärva privilegier och blunda för orättvisor.”
Mina tankar går till Schopenhauer som påtalade människans bristande förmåga att nöja sig, hennes ständiga jakt: när vi inte har det vi vill ha blir vi frustrerade och när vi har fått det vi vill ha blir vi snabbt uttråkade. Mycket vill ha mer och hur får vi stopp på det? Jag tänker också på Kant som med sin pliktetik lyfter fram att det alltid finns en frihet i ofriheten.
”Vi förlorade aldrig vår inre frihet: friheten att göra det som är rätt.”
Vi som lever i högerlandet Sverige i senkapitalismens era där konkurrens, hårdporr, jaget och aktiemarknaden är prioriterade områden, där allt är till salu för rätt pris och distinktionen mellan människor och varumärken upplöses. Orättvisor, avundsjuka, roffarmentalitet och brottslighet frodas. Av våra tidigare gemensamheter finns nästan inget kvar. Den här boken är lite som plåster på såren. Läs den, annars åker kanske ”kökskniven fram och kittlar lite grann”.
PS Grymt bra översatt av Amanda Svensson. DS
1 kommentar
Fin recension!!