Evig inre kris av Nina Hemmingsson

”Har satt på mig lilla blusen. Har druckit lilla drinken. Snart kommer lilla sammanbrottet.”

Jag skulle bara bläddra lite i den här, efter att jag packat upp den ur paketet från Kaunitz-Olsson (tack!). Men jag fastnade förstås och sträckläste.

Nina Hemmingssons alterego, den svarthåriga rasande humoresken med tom blick och skarpt intellekt, fyller tjugo år. Är det något att fira då?

Jaa! Med tanke på hur hon brottas med ångest och lust att dra sig undan ska vi vara glada att hon öppnar sig för oss. Hon har kanske tack vare hybris sina metoder att stå ut med eller snarare att inte stå ut med det här patriarkala, individualistiska och ytliga samhällssystemet. Hennes självsupport är inspirerande. Det är bittert och beskt och väldigt roligt. Grattis och tack, vill jag hälsa.

Evig inre kris är ett urval av de bättre tecknade serier och enrutingar från tidigare verk. Det är en fantastisk samling satirisk samtidskonst.

Huvudtemat är det mänskliga problemet att hålla känslan av meningslöshet, ensamhet och livsleda stången. Men Hemmingsson bjuder in elefanten i rummet och låter den existentiella ångesten ta plats. Det handlar om hur svårt det är att vara flockdjuret människan och att möta andra människor på riktigt. Livet är inte alltid roligt – kanske rent av en evig inre kris – och det är bara dumt att vara positiv hela tiden. Med befriande röriga linjer och naivistiska uttryck bjuder Hemmingsson oss att dyka ner i den lockande självupptagenhetens misär och väl där skratta faran rakt i ansiktet. Vissa teckningar är riktigt snygga och andra är fula. Jag älskar att hon släpper fram det fula, som ett välkommet avbrott från alla vackra, tillrättalagda och tillsynes perfekta bilder vi matas med.

Hemmingsson tar också itu med normer, myter och fördomar kopplade till ålder, sexualitet och könsroller. Framförallt den kvinnliga och hur den står i förhållande till ideal, kropp och personlighet. Mot uttalade och outtalade krav, floskler, falska profeter, ryck upp dig-mentalitet och korkade män ryter hon ifrån. Missförstådda tanter, ensamstående mammor, hästtjejer och den som blivit ”lilla gummad” får här ge svar på tal. Det är raka rör men utan att skriva läsaren på näsan.

Det finns väldigt mycket för mig att känna igen mig i och det är jag knappast ensam om. Evig inre kris erbjuder osmos mellan yta och djup, insida och utsida. Jag skulle vilja tapetsera väggarna med den.