”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.” Så skriver Hjalmar Söderberg i Doktor Glas. Jag fick upp det här citatet i huvudet när jag läste En stark nolla eftersom jag tycker att budskapet är detsamma.
Det är en otroligt bra idé som Lövestam utvecklat här. En utstött kille, Texas, skaffar ett fejkat instagramkonto – pseudonym Amy som är en tiopoängare utseendemässigt – får med hjälp av Amys utseende kontakt med André, en populär kille i klassen, som Texas är kär i. De textar till varandra, öppnar sig, är mer äkta än med andra. Texas får chans att möta André som människa, utan statusjakt och yta. André tror visserligen att han textar med en som ser ut som Amy. Vad är egentligen fejk och vad är sanning? Hur relaterar egentligen kön, utseende och personlighet till kärlek?
Fenomenal diskussionsbok för ungdomar. Dels hur man kan bli lurad på nätet – boken är en varning för ”fula gubbar” – men också hur människan, kanske ännu mer i ungdomen, spelar roller.
Lövestam håller som alltid hög nivå när det kommer till språkglädje, humor, intelligens, en gnutta filosofi, stort allvar förmedlat på ett lättillgängligt sätt.
Som vuxen tycker jag att slutet är väl sockersött, men jag förstår att författaren inte vill släcka ungdomars eventuella hopp. Här är andemeningen att själen får kontakt när man är sig själv. Fint ju!
Senaste kommentarer