I den här romanen som både är dokumentär och autofiktiv (1997, på svenska 2014; samma år som författaren fick Nobelpriset) letar han spår efter Dora Bruder och hamnar lika ofta i sina egna. Genesis är den notis i en fransk tidning från 1941 som Patrick Modianos (f. 1945) blick fastnar på, vars budskap handlar om en försvunnen flicka. Hennes föräldrar låter meddela att Dora, femton år, har rymt från en katolsk skola och att hon varit borta i två veckor.
Med den knapphändiga information som Modiano hittar i gamla arkiv och gamla polisregister uppfångar han ett oklart återsken av verkligheten i ett naziockuperat Paris. Dora var barn till fattiga judar precis som författaren själv, men hans tonårsminnen emanerar från en avsevärt snällare tid. Med en ganska torr prosa skildrar han relationen med en frånvarande pappa och bland annat hur han stal och sålde grejer. Han hittar spår av Dora som leder till lägret Drancy utanför Paris och sen vidare till Auschwitz.
”Jag kommer aldrig att få veta hur hon tillbringade sina dagar, var hon höll sig gömd, vem hon var tillsammans med under vintermånaderna när hon rymde första gången och under de vårveckor då hon rymde på nytt. Det är hennes hemlighet. En torftig och dyrbar hemlighet som bödlarna, polisförordningarna, de så kallade ockupationsmyndigheterna, häktet, kasernerna, lägren, historien, tiden – allt detta som solkar och förstör oss – aldrig kan beröva henne.”
Denna knapphändiga skildring av en enskild flicka som föll offer för nazisterna är otroligt drabbande dels för att Modiano skriver sansat och bra, dels för att det blir tydligt hur lite av en människa som återstår när man tar hennes liv innan hon hunnit leva färdig. Tack vara Modiano finns hon dock kvar.
Senaste kommentarer