Den unge mannen av Annie Ernaux

Den unge mannen ryms på 36 små sidor. Det är en mycket skickligt skriven novell men den är varken suggestiv, tvetydig eller ”en nyckel” som det påstås på baksidan. Den handlar om en kvinna på 54 år och hennes affär med en manlig student som är cirka trettio år yngre. Jag läste nyligen Moral som bearbetar ett omvänt förhållande; en ung kvinnlig doktorand som ligger med en äldre manlig handledare. Annie Ernauxs berättelse väcker inte min skrivlusta jättemycket, men med Moral färskt i minne blir det mer spännande.

Båda böckerna är skildrade ur de kvinnliga protagonisternas perspektiv. Båda männen har redan en partner när respektive relation inleds, männen står således för 100% av den omoraliska otroheten i den här jämförande undersökningen. Det är hos de äldre älskarna den kulturella, ekonomiska och sociala makten finns. Men makten mellan könen skiljer fallen åt, jag återkommer till det. Båda kvinnorna verkar uppfatta att männen hyser starkare begär till dem än tvärtom, och att det är männen som tagit det avgörande initiativet. Ungdomarna i dessa båda berättelser kan kallas person A. De äldre tycks använda sina yngre sexualpartners för egna behov – ingen av de – menar jag – blir förälskade i person A för den individ han och hon är.

I den här modiga berättelsen varken smyger eller super de. Den äldre kvinnan gör en tidsresa tillsammans med sin unge älskare. Hon är mest i hans hemmiljö och får där minnena av sina unga år återupplivade. Hon blir påmind om hur livet såg ut innan hon bytte socialgrupp, den unge mannen handlar mycket om klass. Att titta in i ett ungt ansikte gör att hon också känner sig ung.

”Min kropp saknade ålder. Det krävdes den kraftigt fördömande blicken från gästerna som satt bredvid oss på en restaurang för att jag skulle få veta hur gammal jag var. En blick som långt ifrån fick mig att skämmas, utan stärkte min beslutsamhet att inte dölja min kärleksaffär med en man ’som skulle ha kunnat vara min son’, när vilken femtioårig karl som helst kunde visa upp sig med en kvinna som uppenbarligen inte var hans dotter utan att mötas av minsta fördömande.”

I Moral använder den äldre mannen den unga kvinnan som en porrdocka, för att leva ut sina sexuella fantasier. I den unge mannen saknas explicita sexskildringar. Den femtioåriga kvinnan tycks njuta mer av vad som händer i medvetandet när hon kommer i kontakt med sitt yngre jag.

”Jag skulle vilja vara inuti dig och komma ut ur dig för att få likna dig”, säger den unge mannen som vill ha barn med den äldre kvinnan. Hon är inte längre fertil vilket hon tycker är orättvist. Ernaux skriver att hennes älskare nog förväxlar längtan och begär. Det menar jag stämmer för alla fyra parter. Lyra Ekström Lindbäck skriver: ”.. av någon anledning kan jag inte skilja den intellektuella spänningen från en sexuell, eller skilja min egen vilja från vetskapen om att du vill ha mig.”

Människan är svag för makt, och det är makten – tror jag – som lockar de båda unga personerna. Det är något helt annat än kärlek. Kärlek och makt är paradoxer. Ernaux menar att han lillsorken är galen i ”henne”, som ingen annan varit. Om det stämmer har jag fel. Men jag tror inte han hade blivit galen i ”henne” om hon hade arbetat i sina föräldrars affär. Det är hennes position i samhället han är galen i. Att den äldre kvinnan inte inser detta tycker jag är patetiskt. Dock är hon inte lika patetisk som mannen i Moral, anser jag. Här kommer vi nu till könsaspekten. Män har mer makt än kvinnor. En ung kvinna blir sexualiserad mer och av fler än en ung man. En ung kvinna blir nedvärderad av kvinnor och män i alla åldrar, detta vet den äldre kvinnan eftersom hon erfarit det. Hennes medvetenhet om maktperspektiv minskar den omoraliska aspekten. När en vit, manlig, heterosexuell, universitetsprofessor, helt omedveten om sin position i hierarkin använder en ung tjej, riskerar han orsaka stor skada. Att vara en ung man som begärs på grund av något opersonligt som sin ungdom är inte riktigt illa eftersom han har minst en befogenhet mer än en ung kvinna. Han kan förmodligen värja sig, han kanske till och med har våldskapital (ursäkta vidrigt ord). Han är man.