Det här är en pjäs från 1965 om Inger och Jans äktenskap. Inger är journalist och står för familjeförsörjningen. Jan ska vara den som tar hand om barn och hushåll (eftersom han inte lyckas dra in några pengar på sitt skrivande). För detta vinner Jan stor beundran och Inger anses vara en konstig kvinna som väljer bort sina barn. Inger är utarbetad och olycklig vilket hon delar med sin väninna Anja, som tyvärr inte lyckas få henne att må bättre.
Realistisk feelbad om jämställdhet i praktiken och om hur svårt det naturligtvis var på 60-talet, och fortfarande är, eftersom normer och förväntningar ser så olika ut på kvinnor och män. Thorvalls reflektioner är glasklara och självupplevda men förmedlas snäppet bättre i hennes skönlitterära verk tycker jag.
Pjäsen har spelats av bland andra Christina Schollin. Jag skulle gärna se den, men kan tyvärr inte hitta den (om den nu ens finns bandad).
Det här är läsning som en del i mitt projekt att läsa hela Kerstin Thorvalls bibliografi. Jag har nu kommit igenom 28 av hennes totalt 68 verk.
Senaste kommentarer