Alltså jag är inte den som är den, men att läsa Åsnesommar för mitt elvaåriga barn krävde sin möda. Berättaren och hennes vän Isora är runt tio år, så jag tänkte det skulle passa bra. Men Andrea Abreu vägrar att låta sig hämmas. Det är nästan så man kan tro att hon inte vill ha några läsare. Men det har hon, för den här debuten har gjort succé i Spanien. Och det gläder mig mucho! Djuret i människan kan vara mer framträdande när hon är barn varför läsaren bör ställa in sig på en explicit och hyperrealistisk roman. Strax före att berättarjaget bajsar i en plastlåda ger jag upp högläsningen och fortsätter själv.
Som vuxen tolkar jag skildringen som queer, realistisk, explicit och utmanande – på ett bra, närmast befriande sätt. Jag skulle vilja rekommendera den här boken till tjejpappan (Alex Schulman) som tror att det bara är killar som är snuskiga och sexfixerade. Det jag gillar mest är beskrivningen av den häftiga dragningen berättarjaget känner till Isora. Varken kär, förälskad eller imponerad räcker. Jag tycker inte att besatt är helt bra heller men det är någonstans besatthet hennes lustkänslor resulterar i. Minus det negativa. Att få vara med i protagonisternas råa värld är att få vara barn igen för en stund. Ni som uppskattat Ferrantes vänner och Melchors språk kommer att gilla den här.
Vi är på Teneriffa, 2005. Isora är i berättarens ögon smart, säker, tjock, modig och alldeles underbar. Isora leder och berättarjaget följer. De leker med Barbie, sexchattar och äter godsaker som grannar och släktingar tröstar ”lillungen” Isora med. Hennes mamma är död. Det är fattigt och eländigt, kvävande hett och tre timmar till stranden från byn där de bor. Ingen har tid att köra dem till havet eftersom de vuxna måste arbeta för turisterna.
”..stinkturisterna brukade äta kvällsmat redan klockan sex på eftermiddagen.”
Det här är en slående inifrånskildring. Jag älskar att Abreu skriver om barns sexualitet och jag älskar turismkritiken. Språket är väldigt intensivt (slang) och otrevligheterna är väldigt många. Men summa summarum; Åsnesommar är en mycket bra bok. För vuxna. Och barn. Men inte att högläsa kanske..
Senaste kommentarer