Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

Det här är en humoristisk kortroman, som JAG tycker är rolig. Jag skrattar alltför sällan när jag läser böcker, men åt det Andrew Kaufman skriver skrattar jag. På ett bra sätt. Hurra för den här lilla pärlan!

Precis som titeln lovar är alla vänner till protagonisten Tom, superhjältar. Här finns Madame Görrenteftersom (”den mäktigaste av alla” det är jag, ha ha), Frottémannen (får varje dag att kännas som en slapp söndag) och Klockan (som kan resa i tiden vilket i och för sig alla kan med tankens hjälp, det vore kanske snarare en superkraft att stanna i tiden). Tom är gift med Perfektionisten som blivit hypnotiserad av sitt ex Hypno, så att Tom är osynlig för sin fru. Plotten drivs av att Tom ska bli synlig för sin perfekta fru igen.

I Kaufmans text får metaforer liv på ett unikt sätt. Det är skruvat, satiriskt, skojigt och smart. Boken är bara på drygt 100 sidor, och det är bra. Det är precis på gränsen att bli för mycket. Kräver en läsning mellan raderna, men det är ändå inte speciellt svårt att förstå vad författaren är ute efter. Temat är kärlek. Författaren tycks inte tro på ”äkta kärlek” i den bemärkelsen att när man väl funnit varandra kan man luta sig tillbaka och tro att kärleken fixar biffen. Kärleken kräver tillit, mod, kompromissande, att våga chansa och ansträngning för att fungera. I intervju berättar författaren att boken handlar om ångesten han kände inför att gifta sig med sin fru.

Superhjältenamnen blir också en överdriven ironisering över identitet. Jag är si, du är så. Men vad vi ”är” kan förändras i nästa handling. Samtidigt som somliga ”hjältar” skulle behöva inse sina ”krafter”. Engångsligget och Brutalt ärlig exempelvis. Att inse vilken typ av superhjälte man är, med andra ord försöka förstå hur folk uppfattar en, är något som författaren rekommenderar.

En karaktär som jag fastnar lite extra för är Toms ex, den krympande kvinnan vars superhjälteidentitet är En dag. Hon säger till Tom att de ska gifta sig en dag, de ska skaffa barn, en dag. Och varje gång hon säger det krymper hon, för att slutligen försvinna helt. Denna allegori över en dubbelarbetande kvinna, utbränd in spe får bre ut sig i en egen bok Den krympande hustrun, som jag varmt rekommenderar.

Kommentera