”Tänk om storlommarna tycker att det är jag som är från mars?
Tänk om jag är från mars?”
Aase Bergs stilism fångar mig omedelbart. Det är fräckt som fan, roligt och intelligent. Efter en rörig start där titel, inledning om sång, aliens och krokodilincidenten tiltar mitt huvud, visar det sig att Spöket var en älskad hund som Berg avlivat. Spöke återkommer som ett nyckelord genom dessa essäer som tillsammans utvecklar sig till en bok om domesticerade och vilda djur, vilka författaren har eller har haft omkring sig på skärmen eller i verkligheten. Köttindustri och kannibalism, fåglar, hästar, hundar och mängder av andra arter, kända djur som Laika och valen Tilikum samt jordklotets farligaste rovdjur är ämnen som intresserar författaren. Även mig, till viss del. (Jag skrattar gott åt hennes beskrivning av hägern och tänker på Ajvides fågelbok.)
”Jag har nu ägnat första halvan av mitt liv åt att lära mig böjligheten i det poetiska, svenska språket. Jag kan samspela med orden som spanska ridskolans beridare med sina lippizzanerhingstar. Andra halvan av mitt liv tänker jag ägna åt ordlös samklang med djuren.”
Det visar sig efter ungefär hundra sidor att jag tycker inte att det här är så jättekul ändå. Jag är inte tillräckligt intresserad av djurfakta och det blir jättetjatigt med allt tugg om hästar. Spöket är för mig tyvärr en besvikelse efter En uppblåst fittas memoarer. Mest gillar jag när hon klurar på skillnader och likheter mellan människors och andra djurs förmåga till mentalisering, empati, kommunikation, maktutövning, kärlek, kroppens och sinnenas förmågor. Hon får till några riktigt fina livsråd också.
”Den fullmatade lyckan är en illusion. […] I mellanrummet mellan önskan och realitet bor ensamheten, och det är nog ingen dålig sak att sträva bort från fulländningen istället för mot den.”
”Det ingår i den mänskliga existensen att ha minst tio procent brist. Men hålrummen i hjärnan är som ett grottsystem för äventyrare, som gjort för att fylla med berusning. Att stå ut med det ihåliga är samma sak som impulskontroll.”
”En konsekvent människa är en endimensionell människa, där vägval och beslut alltid är tydliga. Men känslovarelser är böjliga och flytande. Ingen livshändelse är den andra lik. Livserfarenheten anpassar sig på nya sätt i varje situation.”
Hon är rak på närmast drastisk, vilket passar mig men säkerligen kan uppfattas provocerande av någon som vill kalla sig djurvän eller tänka på kött som nuggets. Aase Berg vill äta sin hund, hon samlar på uppstoppade djur och kallar sig absolut inte djurvän men är väldigt olyckligt kär i djur.
Senaste kommentarer