”Vem vågar påstå att man inte kan äta brödet man har ritat på väggen? Vem vågar påstå att solen i ens minne inte skänker värme.”
Författaren och bokhandlaren Gui Minhai, född i Kina men svensk medborgare sedan 1988, har suttit fängslad i Kina sedan oktober 2015, offentligt dömd för något slags spionage men den verkliga anledningen är troligen att han yttrat regimkritiska åsikter. 2017 lyckades han smuggla ut dikter som han skapat i fängelset – utan varken penna eller papper. Hans dotter Angela Gui (vars sommarprat jag ännu minns) arbetar för att få sin pappa fri och hon ligger även bakom den här boken och dess förord. Dikterna är upplästa av olika svenska kulturarbetare. Avslutningsvis berättar Kurdo Baksi om hur Interpol hjälper till att fängsla oskyldiga människor som kräver yttrandefrihet och demokrati.
”En handgranat går till attack mot en penna. ”
Faktum är att andelen demokratiska länder krymper i världen. Det kan jag glömma bort i min trygga vardag. Att lyssna på Gui Minhais smärtsamt vackra dikter om hur ”det vore pinsamt, att inte sitta fängslad för sina ord, på en plats där språket fryser till sten” gör att jag för en kort stund kan förnimma ett outhärdligt mörker. Att blanda faktabaserad text om en fasansfull verklighet med enastående poesi blir mycket kraftfullt. Det här är alltså så tung feelbad att jag kanske borde varna känsliga läsare. Men jag vill hellre rekommendera alla att lyssna. Jag ritar en dörr på väggen med fingret gjorde ett enormt intryck på mig. Omedelbart när den var slut lyssnade jag en gång till. Det är som att han talar till mig och kallar mig till sig. Hjälp mig, säger han! Som att han är där mellan raderna. Poesin är satt i bur, skriver han. Men den har smitit.
”Den våldtagna äggulan kryper ihop till en boll. Avslöjar medgörligt äggets genetiska kod. Och erkänner samtidigt att det är ett ankägg.
Aase Berg läser den fantastiska ”Hjältemod” som i text handlar om ett ägg, men i innehåll om motstånd, styrka och mod. ”Lucia” och ”Ett minne av solen i Delsjö” och ”Ett krig” och ”Det vore pinsamt” är andra favoriter.
”Den största skatten i fängelset är minnena.”
Senaste kommentarer