Jenny Andersson, professor i idéhistoria har skrivit en tät och intelligent essä som del i en serie av Katalys med tankar om 20-talet. Det här är en politisk diskussion med vänsterperspektiv om den vissnande socialdemokratin i Sverige och Europa.
Jag känner nu för tiden stor vanmakt inför det politiska projektet. Andersson sätter ord på anledningarna till det. Att diskussionen alltför sällan sträcker sig längre än till mandatperiodens horisont, är en. Populism som numera är en del av politiken trots att den är i grunden opolitisk, är en annan anledning. Högervridningen i samhället är ett faktum. Kriserna som vi länge vetat ska komma, är här nu. Vi har en pandemi, klimatets tröskelpunkter har redan börjat passeras och antalet demokratiska länder i världen minskar. Ojämlikhet och klassklyftor ökar. Världen är i kris och kriserna kommer, enligt Andersson, fortlöpande avlösa och förstärka varandra under 20-talet. Inte för att de är nya utan för att de byggts upp under lång tid, men vi har inte prioriterat att lösa dem i vår enögda tillväxttro. Istället har produktionen och konsumtionen ökat.
”Detta förhållningssätt, är att betrakta framtiden som nuets soptunna och kännetecknar den industriella moderniteten. Det är bara det att soptunnan nu är full.”
Socialdemokratin är inte antikapitalistisk, men kapitalistkritisk. Den vill tämja kapitalismen och använda den som social hävstång. Men sedan 90-talet har kapitalets grepp om politiken hårdnat och socialdemokratin förmår inte svara upp. Kapitalet styr mot apokalypsen. Fåtalet rika gynnas genom ökande profit på aktiehandel, storföretag och räntor. Privatiseringen har möjliggjort nya vinsteffekter, den spär på ojämlikheten och förändrar nyttighetens värde.
”Dagens socialdemokratiska partier befinner sig på en golgatavandring som ännu är långt ifrån slutet.”
Jenny Andersson bjuder in till en bredare diskussion som inkluderar framtidens utmaningar med klimat, globalisering, datorisering och migration. Det enda möjliga är omfördelning.
Det var njutbart att lyssna till Andersson för en stund. Det kanske finns hopp ändå?
Senaste kommentarer