På den här, tredje boken om Kerstin, hade jag och nioåringen höga förväntningar eftersom vi tyckte väldigt mycket om de tidigare. Även den här gången känner vi igen oss, och det är inte alla gånger vi i den här familjen känner igen oss i barnkaraktärer vill jag lova.
I den här boken kommer Pavel in i bilden. Han är Gunnars kompis vilket gör Kerstin svartsjuk. Kerstin fyller år och alla i klassen står upp och sjunger för henne vilket får henne att tappa lusten för att fylla år. Vi får följa med när Kerstin går på cirkus med sin morfar vilket gestaltar hur osäkert det kan kännas att vara med en vuxen man inte är anknuten till. Barnen har olika epitet på vissa av grannarna, de man vet minst om, och här sker en undersökning av om människorna lever upp till öknamnen. Vi får också vara med när Kerstin möter nya liv och när gamla liv tar slut.
Min dotter saknar färg på illustrationerna. Annars tycker hon att boken är spännande. Hon kommer på mycket att prata om när vi läser om Kerstin. Hon ger boken betyg 4/5.
Jag tycker att det är fantastiskt att läsa om en en känslig men samtidigt trygg unge som Kerstin. Hon gör sig inte till för sin omgivning utan kroppen agerar i enlighet med känslorna. Vi får ta del av hur hon tänker och förstår hennes starka reaktioner på vad vuxenvärlden kan uppfatta som ”småsaker”. Det blir tydligt hur barn tvingas navigera i förhållande till vuxnas beteenden och utsagor, vilket många gånger ökar klyftan mellan barn- och vuxenvärlden. Kerstin tänker ofta i termer ”aldrig mer” och ”för alltid” vilket jag minns att jag också gjorde. Författaren har ett pricksäkert språk som bär upp barnets känslor och stämningar på ett mycket realistiskt sätt.
Senaste kommentarer