Vad är poängen med jämlikhet? av Elizabeth S. Anderson

Med tanke på att den medborgerliga aborträttigheten tagits bort i USA känns det passande att ge sig in i den amerikanska jämlikhetsdebatten i samröre med en feminist. Den här moderna klassikern är dock från 1999, nu översatt till svenska.

Elisabeth S. Anderson, professor i filosofi, vill (och lyckas) med sin essä omdana jämlikhetsdebatten. Hon går i polemik mot ett gäng personer så kallade turegalitarister vilka förespråkar ”jämlikhet i lycka”. Första halvan ägnas åt att förklara på vilka sätt de har fel. Andra halvan handlar om hur vi kan göra demokratisk jämlikhet istället.

Hon hävdar att turegalitarister som tror på jämlikhet i lycka misslyckas med att skapa ett fritt samhälle av jämlikar för att kombinationen av kapitalistiska och socialistiska institutioner reproducerar de stigmatiserande fattigvårdslagarna som innebär statlig hjälp endast för dem som accepterar underordnad status. Författaren vänder sig mot turegalitaristers distinktion mellan de oförtjänt (medfödd skada) och de förtjänt olyckliga (skada pga kör rattfull). Översatt till abortfrågan skulle turegalitaristerna kanske godkänna abort vid oönskad graviditet efter våldtäkt men inte efter frivilligt oskyddat samlag. Jämlikhet i lycka medför egoism och självtillräcklighet som norm för människor och låg status för de som ”väljer” att vårda andra (mestadels kvinnor) trots att det är dåligt betalt vilket medför att de blir beroende av andras (mestadels mäns) inkomster.

Jämlikhet i lycka är med andra ord en paradox, lika omöjlig som patriarkal jämlikhet och vad är ens ett fritt val? Det stora felet med turegalitaristerna är att de inte förmår lyfta blicken från pengarna. Jämlikhet handlar om mer än bara statens distribution av ekonomiska resurser.

Anderson proklamerar att jämlikhet är en moralfilosofisk fråga, en social relation som gäller medborgares rättigheter och skyldigheter gentemot varandra, och som inkluderar frihet, respekt och avskaffandet av förtryck. Hon tar hjälp av Kant och hänvisar till att varje individ har ett intrinsikalt värde som inte är villkorat av någons önskningar eller preferenser, alltså får man aldrig förslava en människa ens med hennes samtycke.

Det här är en intressant och relativt lättbegriplig essä, helt klart aktuell även ur svensk kontext då den inbegriper grundläggande spörsmål om just jämlikhet. Det offentliga samtalet skevar enormt till förmån för brott och ekonomi och de moraliska spörsmålen lyser med sin frånvaro varför det vore ljuvligt om filosofer ville ta plats i den svenska politiska debatten. Mer politisk filosofi åt folket!

Tack för recex Ad hoc.

Kommentera