Frostenson fortsätter i A på samma tema som i K och F. Det handlar givetvis om den oförrätt som hon anser sig och hennes man vara utsatt för. Men ilskan riktad mot flocken som likt döda fiskar följer drevets ström tycks avtagande till förmån för sorgen. Händelsen när den har hänt, liknas först vid ett …
Senaste kommentarer