feb 10
Aj och fi fan för det här alltså. Psykiskt sjuk mamma som inte bara underlåter sitt barn, hon är också elak. Modigt och stort av Marie Tillman att berätta om det här. Hon gör det på ett bra sätt i bild och text. Alla mammor är inte bra mammor. Därför behöver också alla typer av …
feb 10
Det här är alltså andra boken i en trilogi om Kerstin. Jag och nioåringen gillade ettan, och vi älskade den här. Kerstin är kanske den mest realistiska barnbokskaraktär jag stött på. Genom Kerstins blick minns jag hur det var att vara barn. Det var nämligen precis så. När ens mamma hade en ny frisyr, (eller …
feb 07
Den åttonde boken i Pax-serien om bröderna Viggo och Alrik. Den här gången ligger Iris illa till och stora delar av narrativet går ut på hennes kamp för frihet. Men vi får också följa en för oss ny tjej, Lykke-Marie som alltid verkar glad och skrattar mycket. Men Lykke-Marie har sina problem. Alla har vi …
feb 05
Serieroman om kärlek mellan kvinnor i medelåldern. Om att våga kasta sig ut och satsa för att kunna vinna stort men också med risken att förlora vad man har. Säkerligen fyller den här boken en viktig funktion då den breddar synen på kärlek, sex och normer kopplade till kön och ålder. 50-åringar kan bli kära …
feb 04
”Om man vet att man inte är värd någonting är det bara en lek med dödensom kan smickra ens fåfänga” Det här är en seriebok med text av och om Gabi Beltrán. (Han är serietecknare men har inte tecknat serierna i den här boken, det har Bartolomé Seguí gjort.) I Återvändsgränder, min uppväxt i Palma …
feb 01
Med pondus och glimten i ögat förklarar, föraktar och förtjusar Linder återvinningscentralens besökare. Och mig! Jag är stormförtjust! Jag blir glad av att läsa om någon som älskar sitt jobb, tar det på största allvar och gör en bok av det. Av det här seriealbumet får vi får lära oss att slänga rätt, vad som …
jan 26
Det här var väl en rar historia om Oskar och hans sökande efter mod, vänskap och kärlek. Vi skrattade en del nioåringen och jag, åt Oskars otur och klantigheter. Fint att se olika sorters utseenden där fyller bilderna en bra funktion. Jag gillade den halvdöva mormodern mycket också, annars tyckte jag det var lite väl …
jan 20
En och annan fyndighet absolut, somliga riktade till barn andra till vuxna.
jan 20
Svart humor om psykisk ohälsa, hjärnspöken eller om vi ska kalla det mänskligt självtvivel. Jag känner igen en hel del och skrattade gott under läsningen.
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer