Puttana Short Dress goes Margaret Thatcher i poeten Andrew McMillans romandebut. Puttana är dragshowartist och heter egentligen Simon. Han bor i en postindustriell engelsk gruvort, jobbar på ett callcenter, tjänar extra genom att vika ut sig på OnlyFans och är tillsammans med Ryan. Simons pappa, farbror och farfar jobbade i den kolgruva som en gång utgjorde samhällets nav. Synd är en bok om klass, manlighet, sexualitet och identitet.
Det är en liten bok med korta avsnitt och flera protagonister. Språket växlar beroende på vem som fokaliseras. Forskarna pratar gärna om narrativ och när ordet går över till ”folket i orten” är det talspråk som gäller. Jag gillar att McMillian breddar diskussionen och inte bara utgår från sina egna erfarenheter, men det känns lite för kategoriskt. Han är något på spåren när han skriver om skärmarnas funktion och hur vi ser på varandra och oss själva genom dem, men jag saknar en djupare analys.
Jag blir tyvärr aldrig helt indragen i den här fragmentariska och övertydliga romanen. Den är lite för storslagen, det händer lite för mycket och sen köper jag inte grundpremissen att man kan vara ”helt sig själv” utklädd och bejublad på en scen.
Jag tycker mycket om att McMillan gestaltar hur tiderna och tingen förändras men att människorna är desamma. Klassamhället består och könsrollerna lever även om det är långt fler idag som vill, vågar och kan trampa över dem.
Trots att han är poet hittar jag märkligt nog inget avsnitt jag vill citera.
Senaste kommentarer