”Man ångrar aldrig ett bad säger hon högt och skrattar till för sig själv. Ursprungsfasen att man aldrig ångrar ett barn har ingen i den här familjen någonsin velat kännas vid, särskilt inte pappa.”
Skäret är ett familjedrama i dova färger, med sorgtyngda huvudkaraktärer. Mamma Marianne är konstnär, hon sörjer att hon blivit gammal, att hennes man dött och att hennes lilla tvillingflicka dog som bebis. Anna är den vuxna tvillingflickan som sörjer sin partner Lasse. Han lämnade henne och blev ihop med den mycket yngre lillebrorsan Jakobs fru. Jakob sörjer sin fru Nike och att hans mamma inte har brytt sig om honom.
Romanens berättare är den döda bebisen. Fast som berättare är hon vuxen och allvetande. Jag hade svårt för det här greppet inledningsvis, men Cilla Naumann inte bara sätter mig i båten. Hon ror mig i land och gör det på ett mästerligt sätt. Det här är en mycket detaljrik, realistisk och stämningsfull bok. Det finns många scener som får mig att hålla andan. Efter ett tag älskar jag valet av berättare. Det tydliggör hur vi människor kan styras och påverkas av medvetandet, minnen, känslor och tankar.
”Det händer inte mycket runt mig längre. Inte alls som förr då jag hölls vid liv och i ständig rörelse av mammas sorg. Nu har hon så mycket annat att tänka på att hon knappt vill veta av mig längre. Om jag inte håller mig stilla och tyst när hon arbetar blir hon sur som vilken mamma på vilken barnunge som helst.”
Skäret är en ö där en familj tillbringar somrarna. Skäret är också en skåra i tiden där den döda bebisen Clea finns kvar. Skäret är en vass egg som hotar skada Marianne varje gång hon tar sig ut ur sitt stängda skal. Gång på gång skär hon sig, kanske också med flit för att inte såret ska läka.
”Barn vet mer om sina mödrar än både de själva och deras mödrar är medvetna om. Liksom mödrar vet mer om sina barn än barnen förstår.”
Det handlar om hur nära relationer är svåra och livsviktiga, att de aldrig upphör. Hur det är att vara nära kreativa människor som ständigt värderar och samlar intryck från sin omvärld. I Skäret är det främst mor-och-dotter-relationen som närstuderas. Det handlar om hur olika vi människor kan uppfatta saker och ting. Hur medvetandet hela tiden pockar på, både hjälper och stjälper oss. Men mest handlar det om sorg, hur det kan påverka direkt och indirekt och göra människor barnsliga, trötta, skuldtyngda, stängda och aviga. Anna måste exempelvis lägga energi och engagemang på att mota skuldkänslorna för de vinster hon hade som barn på grund av den döda systern.
”Men nu mera tänker hon att just detta, dessa nederlag, skevheter och till och med antipatier är delarna av djup kärlek. Och hon vet att svåra erfarenheter till sist brukar upphöra att såra och smärta. Men det förstår man inte förrän man är gammal.”
1 kommentar
Hej!
Tack för en fin recension:)