Satansverserna är en högst lämplig titel på dessa satans verser. Denna enorma ordmassa som mer än något annat liknar ett babbligt mischmasch varvat med ofokuserat kackel. Ingen viktig andemening i världen kan rädda den här läsupplevelsen från att krascha. Salman Rushdies maximalistiska stil som av somliga säkert uppfattas som fantasifull, fartfylld och humoristisk för mina tankar till en hysterisk Houellebecq utan redaktör.
Det har gått mer än 35 år sedan Satansverserna publicerades och Irans andlige ledare uttalade en fatwa över författaren. Den gäller uppenbarligen fortfarande för 2022 knivhöggs Salman Rushdie med allvarliga skador som följd. Flera översättare och förläggare som arbetat med boken attackerades under 90-talet, en dog.
”Man måste inte vara ängel för att vara oskyldig, om man inte är svart förstås.”
Satansverserna är en mångfasetterad roman som lämnar stort utrymme för läsarens tolkningar. Jag uppfattar romanen som en samhällskritisk satir som bland parodierar profeten Muhammed (i Rushdies bok är han en bedragare vid namn Mahound). Med hjälp av humor och magisk realism angriper han också det engelska samhället, gudstro generellt, rasism, kolonialism, imperialism, konservativa världen, mänskliga beteenden och normer.
”Bli inte smutsig som de där engelsmännen […] De torkar sig i stjärten med papper bara och de badar i varandras smutsiga badvatten.”
Två skådespelare överlever en terrorattack och blir till representanter för det goda och det onda. Det är intressant. Poängerna i Satansverserna är många och bra och då missar jag säkert ändå hälften. Förkunskaper är önskvärda. De litterära referenserna duggar tätt vilket är kul. Rushdie kan skriva övertygande om både rasism och rättroende muslimer. Han är själv ateist, invandrare, uppväxt i ett muslimsk hem. Men jag har väldigt svårt att ta honom på allvar då han är gift (för femte gången) med en kvinna nästan trettio år yngre än han själv. Jag gillar inte magisk realism, jag känner ingenting för hans karaktärer och jag uppskattar inte hans humor. Hans ordfyrverkeri är för grällt och smäller för högt.
Ingen seriös författare gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. I Rushdieaffären är det den iranska regimen och våldsverkare som felat i försök att inskränka yttrandefriheten. Lagen om hets mot folkgrupp överträds däremot, menar jag, när Paludan med flera bränner koraner med syfte att sprida uttryck för missaktning. Men det är ju något helt annat än att skapa litteratur.
Senaste kommentarer