eller hur man blir (eller inte blir) författare
1996 års Nobelpristagare visar sig vara litteraturvärldens diva. Här visar hon sin bitchiga sida som är oväntat elak och väldigt rolig. En sorts poesi för oss som gillar Succession. Jag ser Kishti Tomita i Idol-juryn framför mig, fast som belletrist.
Poeten Wisława Szymborska (1923-2012) medverkade som kolumnist i en polsk tidskrift med råd och avstyrkan till författare in spe. I Litterär post finns underhållande och giftiga sarkasmer sida vid sida med verkligt matnyttiga råd till de som önskar tillträda parnassen. Den är på fjuttiga 64 sidor, det är synd. Jag hade gärna läst mer om hur hon raljerar över amatörpoeter med hybris som skriver om våren. Eller ännu värre Våren. Hon hittar faktiska fel i de insända texterna (”Linné var inte romare utan svensk”) och förklarar skillnaden mellan prosa och poesi. Szymborska menar att god litteratur bör komma ur upplevda erfarenheter och ta avstamp i förmågan att iaktta. Om man inte kan hoppa ur sitt eget skinn, kan man inte skriva.
”’Min pojkvän hävdar att jag är för vacker för att skriva bra dikter. Vad anser ni om dessa jag skickat?’ – Vi anser att du verkligen är en mycket vacker flicka.”
”Det är absolut nödvändigt att byta penna. Den som du skriver med gör massor med fel. Troligtvis utländsk.”
”Allt i den här världen slits av varaktig användning, utom grammatiska regler. Använd dem oftare – de räcker för alla.”
Ett gott råd till författare som jag skriver under på, är att undvika överdrifter: ”I din berättelse händer det saker av till synes apokalyptiska mått: någon knäcker ett handtag, trots att man borde säga att han helt enkelt tryckte handtaget hårt. Tåget rasar fram som en ”galning” – är det katastrof på gång? Inte alls, får vi snart veta, tåget kom fram till stationer och dessutom med försening. Vinden blåser hätskt, någon upplever ett ”helvete”, flickan på stationen står som ”smärtans staty” och för att det skulle bli ännu värre är denna staty ”träffad av blixten”. Medan det snart visar sig att alla lever vidare, går, bildar familj och i själva verket hade ingenting hänt.”
”Även om leda måste man skriva på ett intressant sätt. Detta är litteraturens järnlag som ingen -ism kan fälla. Du borde börja skriva dagbok – vilket vi också rekommenderar alla författaraspiranter. Du kommer att bli övertygad om hur många saker som händer under en till synes händelselös dag. Om det visar sig, att du inte kan se någonting värt intresse, inga observationer, reflektioner, upplevelser – blir slutsatsen bara en: du har inga kvalifikationer att bli författare.”
Senaste kommentarer