Om inte nu så när av Annika Thor

Åren mellan 1938 och 1945 var Sveriges flyktingpolitik skamligt restriktiv vilket gjorde att tusentals människor som kunde ha räddats gick under i Förintelsen. Annika Thors roman speglar den svenska tidsandan under de åren.

Berättelsen kretsar kring utlänningsbyrån där Ingrid, Bertil och Stig arbetar. Dit kommer Ilse, Arnold och Paul eftersom de är tre av få migranter som lyckats ta sig förbi den svenska gränsen. Ingrid raggar upp Arnold (20 år äldre än henne). Bertil har gjort en klassresa och alierar sig med rätt personer varför han kommer upp sig i karriären. Stig försöker motverka antisemitismen vilket är svårt. Tyska Ilse får sparken som kontorist på grund av ariseringen. Arnold är tidningsman och åker dit för spionage. Paul får ihop det med Ilse.

Bland annat. Det här är nämligen en väldigt lång och enormt detaljrik berättelse. Det känns som att författaren prioriterat att utförligt skildra både sanna och påhittade händelser och låtit känsla, fördjupning och karaktärsutveckling stryka på foten. Dessutom är det ett helt kompani med namn, jag orkar inte hålla reda på hälften. Förmodligen motiverat upplägg eftersom det ska spegla en historisk verklighet som är av stor vikt, men mig passar det inte. Som kvinna 40+ tycks jag ha blivit mätt på fakta om andra världskriget helt enkelt.

Jag gillar däremot den hemliga extradiegetiska berättaren. De andra karaktärerna bryr jag mig inte så värst mycket om faktiskt. Förutom Ilse, men henne handlar det väldigt lite om mot slutet. Språket är bra bortsett från några klyschor hit och dit. Exempelvis vad Ingrid tänker efter att ha sexat med Arnold:

”Det är som om jag har blivit en annan eller kanske som om jag först nu har blivit helt och hållet mig själv.”

Annika Thor lyckas också med den absolut äckligaste beskrivningen av en kyss:

”…tänderna pressades mot varandra, hon lät sin tunga glida in i hans munhåla som ett litet djur som söker skydd i en jordkula. Sen drog hon sig tillbaka och släppte in hans tunga som fyllde hennes mun med fuktig strävhet…”

Om inte nu så när är dock en angelägen skildring med substans, den får icke skojas bort. Hur Sverige brast i humanitet och neutralitet, utvisade och internerade människor är fakta att lära av. Detta får förstås aldrig upprepas.